Det historiska valåret
När året började ledde den rödgröna alliansen klart i opinionsmätningarna, men de borgerliga vädrade morgonluft. Deras hopp steg under våren i takt med att Greklandskrisen djupnade. Den populäre finansministern Anders Borg missade få tillfällen att varna för nya kriser och att påminna om de starka svenska offentliga finanserna.
I maj lade de rödgröna för första gången fram en ekonomisk motion. Det skulle de inte ha gjort. Motionen med bland annat skattehöjningar fick opinionen att svänga.
Opinionstrenden var dock oklar när politikerna vallfärdade till Visby i juli. Där försökte Gudrun Schyman stjäla showen åt Feministiskt initiativ genom att elda upp 100 000 kronor. Biskop Lennart Koskinen bråkade med Sverigedemokraterna (SD), tills polisen upplyste om att SD faktiskt hade tillstånd för torgmötet. Motvillig segrare i publicitetskampen blev dock arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin. Han avgick plötsligt med hänvisning till den pressande rättstvisten med ex-frun. Det visade sig dock att även en artikel i Aftonbladet, där Littorin utpekades som misstänkt sexköpare, spelade roll.
När valrörelsen kom i gång i augusti var regeringen i ledning i opinionsmätningarna. Nervdallret kunde ha uteblivit i slutspurten om det inte vore för SD och den sjuka Annica Holmquist. Frågan var inte längre om SD skulle nå riksdagen, utan om partiet skulle få vågmästarroll. Annica, som fråntagits sjukersättningen trots en svår kronisk sjukdom, fick regeringens sjukreform att framstå som omänskligare än någonsin. De rödgrönas stridslust tändes på nytt.
Men när dammet lagt sig kunde regeringen sitta kvar. Vågmästarna SD valde att hålla låg profil. Men i samband med riksdagens öppnande skapade de stora rubriker när de med partiledaren Jimmie Åkesson, iförd folkdräkt, stormade ut ur Storkyrkan upprörd över biskopens tal mot främlingsfientlighet.
Valet skördade offer i båda blocken. Kristdemokraternas svaga resultat tvingade bort finansmarknadsminister Mats Odell. Moderaterna ville ha finansdepartementet för sig själva. Centerns infrastrukturminister Åsa Torstensson fick också packa ihop. Att hon under våren lyckats bryta sig ur anonymiteten genom att på en pressträff undra "vad göteborgarna ska göra i Borås" hade knappast stärkt hennes aktier.
Det rödgröna samarbetet sprack och S-ledaren Mona Sahlin tvingades till sist deklarera sin avgång efter partiets sämsta val sedan 1914.