Kemipriset till två

Robert Lefkowitz är amerikansk medborgare, född 1943 i New York, och numera professor vid Duke University i Durham, USA.

Brian Kobilka är också amerikansk medborgare, född 1955 i Little Falls, Minnesota. Han är professor vid Stanford University School of Medicine i Kalifornien.

Lefkowitz har med hjälp av radioaktivitet lyckats påvisa flera sådana här mottagare. Han utvann receptorn från dess gömställe i cellens vägg och kunde på så sätt skapa sig en uppfattning om hur den fungerade.

Hans kollega Kobilka lyckades ur kroppens arvsmassa leta fram den gen som kodar för den receptor som Lefkowitz upptäckte.

När forskarna analyserade genen fann de till sin förvåning att receptorn liknade en receptor i ögat som fångar ljus. Det var då de insåg att det fanns en hel familj receptorer som ser ut att fungera på samma sätt. Det är denna familj som kallas för G-proteinkopplade receptorer.

Närmare 1 000 av kroppens gener kodas för sådana receptorer, bland annat receptorerna för ljus, smak, doft, adrenalin, histamin, dopamin och serotonin. Runt hälften av alla läkemedel i dag verkar via den G-proteinkopplade familjen.

– Jag är fortfarande helt förvånad och att jag är en pristagare börjar nu sakta sjunka in. De ringde från Vetenskapsakademien bara för en halvtimme sedan och väckte mig. Jag är inte van att min forskning får den här uppmärksamheten, säger Brian Kobilka till TT.

Robert Lefkowitz intervjuas i direktsändning. Klockan är sex på morgonen hos honom hemma i USA.

– Jag sov djupt när telefonen ringde och jag hörde den inte eftersom jag sover med öronproppar. Min fru gav mig en armbåge.

– Det var en total chock och överraskning, säger han om beskedet från Nobelkommittén.

Han har ännu inte hunnit berätta för någon annan än sin fru.

På frågan om vad han nu har för planer för dagen säger Lefkowitz.

– Jag hade tänkt klippa mig. Om ni kunde se mig skulle ni förstå att det verkligen behövs, men jag är rädd att jag nog måste skjuta upp det nu. Det kommer att bli en galen dag på jobbet.

Nobelpristagaren Brian Kobilka har ännu inte riktigt förstått att han verkligen är en pristagare. Kobilka bor i Kalifornien där klockan just nu är mitt i natten. Samtalet från Vetenskapsakademien väckte honom, men han kommer inte att kunna somna om, säger han till TT.

– Det kan bli svårt.

Han får priset för studier av de G-kopplade proteiner som finns i cellmembranet.

– Exakt varför jag får priset vet jag inte riktigt, men jag tror att det har att göra med att jag nyligen lyckades kristallisera dessa proteiner och för att jag på så sätt lyckades beskriva hur de ser ut.

TT: Är inte detta forskning mer för ett medicin- eller biologipris?

– Jag håller med, även om mitt fokus har varit strukturen av dessa proteiner.

TT: Vad ska du göra med prispengarna?

– Det vet jag inte ännu, men kanske kan mina barn få något att ärva. Jag har två barn, 28 och 31 år gamla, så vi får väl se.

De båda pristagarna har båda en bakgrund som läkare och deras upptäckter har stor betydelse vid framtagning av framtida mediciner. Trots det var det inte svårt att avgöra om priset skulle vara ett medicinpris eller ett kemipris, enligt den kemiexpert som SVT intervjuar efter presskonferensen. Upptäckterna bygger nämligen helt på biokemiska kunskaper.