Östliga vargar kan importeras

Det går att förstärka den svenska vargstammen genetiskt med östliga vargar och samtidigt upprätthålla ett gott smittskydd och djurskydd. Både valpar och vuxna vargar behöver sättas ut för att man ska nå målet.

Det anser tre myndigheter som nu redovisar hur vargstammen i Sverige ska förstärkas genetiskt med högst 20 vargar till 2014. De slår fast att målet är att förstärka vargstammen genetiskt, inte att öka antalet vargar.

Nya vargar bör sättas ut i anslutning till områden där det finns vargar i dag, för att de ska ha chans att bilda par med svenska vargar, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

Myndigheterna har undersökt om man kan sätta ut både vuxna vargar och valpar. Slutsatsen är att det går snabbare att få in nya gener om man använder könsmogna vuxna vargar. Det tar ett-två år från det att de fångats in tills de har förökat sig i Sverige. Om man sätter ut valpar tar det fyra-fem år innan de i sin tur reproducerat sig.

I utredningen beskrivs sex möjliga alternativ för att genetiskt förstärka vargstammen. Det går att ta vuxna vargar från Finland, från Norge, eller naturligt invandrade vargar. I dag finns en nyss invandrad varg, i Gällivaretrakten, som kan bli aktuell. Dessutom kan man ta valpar från en vild varg från en svensk djurpark, valpar från djurparksvargar eller finska valpar födda i det vilda.

Myndigheterna föreslår att tio varglän utser lämpliga platser, två per län, där vargar kan placeras ut, enligt de kriterier som föreslås i rapporten. Länen föreslås också få mer resurser för att förankra vargflytten lokalt.

I sex av de tio länen har föryngring skett de senaste tre åren: Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. De fyra övriga länen har vargrevir eller så har vargar ofta passerat där: Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötland.

På grund av risken för rabiessmitta eller smitta med dvärgbandmask krävs ett antal smittskyddsåtgärder innan en flytt av varg med östligt ursprung kan genomföras från Finland eller Norge.

Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt är smittskyddsläget bland både tama och vilda djur mycket gott i Sverige och i Norge. Finland har inte haft rabies på 20 år och har inga problem med dvärgbandmask. Däremot finns problemen i Ryssland.