Alexandra går på djupet med stamcellerna
Hon hade matte och biologi som favoritämnen redan i grundskolan – först i Urshult, sedan i högstadiet i Ryd och ännu lite senare på naturvetarprogrammet på Wasaskolan i Tingsryd.
– Jag tog en paus efter gymnasiet och funderade på vad jag verkligen ville göra, och insåg att det var att upptäcka nya saker som ingen upptäckt förut. När jag kollade vilka utbildningar som gav bäst möjligheter så fastnade jag för biomedicin, säger Alexandra Rundberg Nilsson.
Nu lever hon sin dröm. Eller är på god väg. Resan från Möcklehult vid Åsnen till Stilla havets rand är bara början. Tre år i San Diego, Kaliforniens sista utpost mot Mexiko, är resultatet av framgångsrika studier och forskarinsatser på hemmaplan och europeisk kontinent.
– Jag undersöker hur inflammation styr omogna blodceller i benmärgen och hur det kan utveckla tillstånd där dessa celler är felreglerade, till exempel vid åldrande och cancer. Fokus under min doktorandtid var att karaktärisera förändringar vid åldrande. Jag jämförde stamceller från navelsträngsblod och från benmärgen hos unga och gamla människor, samt benmärg från möss i olika åldrar. Sedan fortsatte jag att studera hur inflammation påverkar blodstamceller och de molekylära mekanismer som styr detta, säger hon.
Var kommer ditt intresse ifrån?
– Pappa var civilingenjör inom teknisk fysik och mamma jobbar inom äldrevård. Men det är väl knappast något som påverkat mig och mitt val. Däremot har båda alltid varit glada och stolta över mina akademiska framgångar. Sedan har jag fyra systrar som har hittat annan inriktning, ofta inom skolans värld faktiskt.
Hur var det att växa upp i Urshult?
– Vi bodde ju i Möcklehult och jag gillade det, även om man kanske inte tyckte det var så häftigt i tonåren. Främst för att det var långt till allt. Men, jag skulle inte vilja byta bort den tiden. Jag höll på med idrott – spelade fotboll och innebandy och ... ja, jag gillar att vinna och det är ingen nackdel inom forskningen heller. Hemma hos familjen spelar vi ofta spel eller kort. Det är samma då, alla vill vinna och det kan bli lite hetsigt.
Efter gymnasiet fortsatte Alexandra till Uppsala för masterutbildning, med ett utbytesår i Brighton innan det var dags att doktorera i Lund.
Hon är en av 32 extra lovande forskare från fem svenska universitet som under 2018 fått dela på över 75 miljoner kronor tack vare SSMF (Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning).
Ett annat stipendium, från Teggerstiftelsen, har underlättat vistelsen på University of California, San Diego. Uppdraget, som började i maj i år, är att studera kopplingen mellan kronisk inflammation och defekter i blodstamceller, och målet att utveckla behandlingsstrategier.
– Jag var redan garanterad en postdoktor-position i min nuvarande forskargrupp, men man får lite fördelar och generellt friare tyglar att bestämma sin inriktning med egna pengar i ryggen. Nu är det klart att jag får stanna ytterligare två år. Jag bor i ett lägenhetskomplex som tillhör universitetet och det känns bra. För även om det är lättare att få bostad här än hemma så är standarden ofta bedrövlig. Över huvud taget är det problem med service och kvalitén på grejer, exempelvis hur illa internet fungerar. Och köper du möbler så får du vara glad om hälften är helt. Inte ens Ikea är som hemma...
Hur ser en vanlig dag ut?
– Jag går till labbet på morgonen och kommer hem framåt sex-, sjutiden på kvällen. Sedan umgås jag med kompisar och hittar på olika saker – spelar kanske tennis eller shuffleboard på någon lokal pub. Jag ser gärna på idrott och vi har varit och tittat på baseballaget, San Diego Padres, men tyvärr håller inte hockeyn så hög klass.
Lite norrut i Kalifornien härjar okontrollerade bränder, med varsel global klimatförändring. Alexandra bor längst söderut vid Stilla havskusten, mot gränsen till Tijuana i Mexiko där immigranterna står på kö och där USA:s president vill bygga en mur för att skydda sig mot ovälkommen påhälsning. Och låta grannlandet finansiera den fysiska barrikaden.
Hur har stämningen varit kring mellanårsvalet. Diskuterar ni mycket politik?
– Man kan väl inte påstå att Kalifornien är fullt av Donald Trump-supporters precis. De flesta här tycker illa om honom, så det blir inte så mycket debatter. Mer upprabbling av dumma saker han gör. I forskarvärlden är många oroliga för hur presidenten ska agera, om anslagen plötsligt ska skäras ner, och hur det då ska gå med ansökningar och liknande. Hittills har det inte hänt något drastiskt. I mitt labb är vi 15 personer och faktiskt är bara en av oss amerikan. Miljön i och kring universitetet är väldigt internationell, och ungefär hälften av mina kollegor är asiater. Mellan amerikaner diskuteras det förstås mer politik.
Förresten, hur ska du fira jul?
– Jag kommer hem till Sverige – för första gången sedan jag började här på universitetet. Jag hoppas på snö och klassisk julkänsla. Det känns avlägset. Här är fortfarande varmt på dagtid. Upp mot 30 grader härom veckan faktiskt.
