Familjens hundrade äppelskörd i Urshult

Ett mjukt men ihärdigt puderregn ligger över Urshults ängsfruktodlingar, det är som en fuktig dimma i luften. Den slingriga vägen i Sånnahult kantas av äppelträd på båda sidor.

Grannen lastar fulla äppellådor på sin uppfart. Och vid Storegård 14 står de tomma äppellådorna på hög framför garageporten.

Leif Edvardsson tittar ut ur förrådet i en blå regnjacka.

– Det blir lite plockning varje dag, så länge det inte ösregnar. De ska ju ner, säger han.

De drygt 400 träden är det han själv och hustrun som sköter. Och sonen som kommer och hjälper ibland.

Tur då att de sju sorterna de odlar blir färdiga olika tider på säsongen.

Fönstret när ett äpple är mest optimalt att plocka är inte så stort, två till tre veckor. Just nu är det Aromas tid att glänsa.

Leif Edvardsson plockar ner ett rosarött äpple från ett träd.

– Vill du smaka?

Skalet är sprött och äpplet smakar sött. I år är skörden bra.

– Det är väldigt fin kvalitet och fin färg. De har fått både sol och vatten.

Hur vet man när det är dags?

– Det ser man på dem. Proffsen mäter stärkelsehalten, men sån utrustning har inte jag, säger Leif Edvardsson.

Bredvid Aromaträdet står ett lite högre träd med tjock, mörk stam och lite ljusare äpplen med gulgröna nyanser: Gravensteiner.

Trädet, berättar Leif Edvardsson, är 170 år gammalt. Enligt historien planterades det runt 1850 när huset byggdes av en man som kallades Kanal-Gustav. 1921 köpte Leifs farfar det, och för 23 år sedan tog han själv över efter sin far.

– Ser du att förädlingsstället sitter mycket högre upp, säger han och pekar mot kronan.

Trädet förgrenar sig högt upp och grenarna faller ner mot marken som på ett pilträd.

– Det var för att korna gick ute och betade förr. Koympade kallas det.

De flesta av träden på odlingen är mycket lägre. Och betydligt yngre. De flesta frös under krigsvintrarna under andra världskriget.

För 12 år sedan, planterade Leif Edvardsson de sista nya träden, men nu tänker han inte plantera mer. Han har tillräckligt.

– Jag är en glad pensionär och vill ha nåt att göra. Det är mitt gym.

Så bär han plockmagen och traditionen vidare. Men allt är sig inte likt.

– Sen jag tog över tycker jag äpplena kommer en vecka, tio dagar tidigare än för 20 år sen. Jag tror det har med klimatförändringarna att göra.

Nu ska Aroma ner, och sen är det Ingrid Maries tur. Fram till någon gång i oktober fortsätter plockningen. Sedan, när alla äpplena är plockade och packade börjar vinterträningen: då ska träden klippas.