På spaning i äppelriket – nya metoder skördar framgång

Den ene är odlare i tredje generationen. Den andre kommer från västkusten och har brukat skånsk jord i Kristianstad innan han slog sig ned utanför Urshult.

Johan Nilsson och Calle Andersson är äppelentusiaster och goda grannar i Sånnahult. När Vemboö-Sirkö fruktodlarförening korade fjolårets producenter – trädgårdskonsulent Magnus Engstedt och Malin Fernholm från Länsstyrelsen i Kronoberg var enväldiga domare – fick de dela på förstapriset. Strax före jul prisades duon för 2018 års bästa och mest smakfulla skörd.

Äpplet faller som bekant inte långt från trädet. Så vi träffas hemma hos den mest erfarne kulturbäraren.

– Farmor och farfar var jordbrukare på gården och satte igång att odla äpplen i början av 1940-talet. Jag är tredje generationen nu, men mycket har förstås förändrats. Jag har ungefär hälften plommon och hälften äpplen, berättar Johan Nilsson.

Till vardags jobbar han med produktionsplanering på Vida. Kollegan Calle Andersson är montör och bygger spannmålsanläggningar vid sidan av odlarhobbyn.

– Jag flyttade hit 2014, och gården jag tog över har det väl alltid odlats på. Men jag själv hade ju ingen erfarenhet. Lite allmän växtnäringslära har jag i bagaget eftersom jag drivit jordbruk tidigare. Men äpplen, nej det var nytt för mig, och jag har väl försökt pressa Johan här på lite detaljer, säger Calle Andersson.

– Och jag tycker det varit positivt med någon ny som kommit hit och inte kör på i gamla hjulspår. Vi delar erfarenhet och lär av varandra, säger Johan Nilsson.

De berättar att de är cirka 15 aktiva odlare i den enda intresseföreningen som överlevt i trakten.

– Förr fanns det massor av odlarföreningar. Fredrik Franzén borta i Ugglekull har berättat att det var 150 till 170 odlare här på 1930-talet och runt 100 av dem bara på Vemboö och att varje by i princip hade sin ideella förening.

Äppelodlingen har förstås förändrats, precis som dess omgivning.

– Jag började med spaljésystem 2014 och det är lite av en teknikrevolution. När träden står på rad blir det mer lättskött. Det kommer in mer solljus och det blir helt enkelt bättre frukt. Den där tävlingen har jag förresten varit med i mest för att det kommer duktiga rådgivare hit, säger Johan Nilsson.

Domarna, eller rådgivarna, kommer ut och kollar hur fruktodlingen skötts med allt från beskärning och gallring till fruktens kvalitet.

– Vi befinner oss ju i växtzon två och slipper många frostnätter tack vare läget intill Åsnen. Att odla i spaljé, som Johan och jag och de flesta gör, är rationellt. Okej, träden ger frukt direkt och det är full skörd efter fem år men det är klart att de håller inte i 100 år, som ängsträden. Det är ingen hög timpenning men det är ett härligt liv. Jag njuter av tystnaden när jag går längs mina rader, säger Calle Andersson.

Och Johan Nilsson fortsätter:

– På 1940-talet var det grymt bra avkastning i förhållande till den tidens penningvärde. Men det är knappast någon här ute som levt enbart på äppelodling, det har alltid varit en bisyssla.

Hur var egentligen förra sommaren med sin torka?

– Det blev hyggligt till slut med rätt stor skörd. Däremot var äpplena små och hållbarheten inte på topp, säger Calle Andersson.

Var tar er frukt vägen?

– Vi packar och lagerhåller hos mig. Det mesta går till grossist men en del levererar jag direkt till butiker i området, mest för att det ska finnas lokal frukt att köpa. Äpplen som inte är högklassiga går till musteri för legotillverkning, säger Johan Nilsson.

– Jag har Ingrid Marie och Elise i min odling och ett normalår är det skörd från 20 september och under nästan hela oktober, och jag skickar allt till packeri, säger Calle Andersson.

Hur är det med återväxten?

– Jag har en tioårig son som hjälper till, men man vet aldrig. Han får såklart bestämma själv, säger Johan Nilsson, tredje generationens odlare.