Filmrecension: Fantastic four

De två föregående versionerna från 2005 och 2007 mottogs båda med generell bedrövelse. Truppen är nu betydligt föryngrad och berättelsen tar start i deras barndom. Skolkamraterna Reed och Ben finner varandra i utanförskapet som missförstådd nörd respektive pojkvasker härjad av dysfunktionella familjeförhållanden. Den första uppfinningen som de lyckas med i tioårsåldern, en teleporterare, fungerar, bortsett från den lilla detaljen att den nästan ger upphov till ett planetslukande svart hål som riskerar att göra slut på allt liv.

Några år senare blir Reed (Mike Teller) upptäckt vid en mässa i naturvetenskap där han presenterar sin numera finjusterade uppfinning. Han får stipendium till en elitskola i storstaden men håller kontakten med Ben (Jamie Bell) som blir kvar.

Reed möter sina gelikar, den tjurige, dataspelande hackern Victor von Doom, blivande osynliga kvinnan Sue Storm och hennes bror, blivande Facklan, Johnny Storm som mest vill köra dragrace men tvingas av pappa att bygga saker i labbet och upptäcker att han gillar det. De unga snillena bestämmer sig för att skapa en interdimensionell transportör för att få tillgång till resurser som ska rädda den döende värld som äldre generationer har förstört. Toby Kebell spelar den blivande fienden Dr. Doom, och har här den intressantaste rollen som det, av det näriga etablissemanget, tidigare brända unga snillet. Han blir den onde veganaktivisten, i sällskap av de andra mer välkammade talangerna.

Regissören Josh Trank, född 1984, är stjärnskottet som fick sitt genombrott när han var 28 år med sci-fi thrillern "Chronicle" (2012) och gav då genren sin egen prägel. Liksom "Chronicle" som startar som ett drama om ett kompisgäng som försöker att hålla ihop i en tuff vardag, handlar "Fantastic four" till största delen om vännernas sätt att komma samman. Först efter 45 minuter har de superkrafter och hela 90 minuter in i filmen står de för första gången uppradade och levererar actiondelen av filmen. Visst måste jorden räddas men förväntningar på maxad action vore synd. För även om det hålls på en väl lättsam och ytlig nivå är "Fantastic four" till stor del ett ganska rart och enkelt sci fi-drama om solidaritet och ung vänskap.

TT