Filmrecension: The man from UNCLE

"The man from UNCLE" var ursprungligen en amerikansk tv-serie som sändes med stor popularitet på 1960-talet. Grundpremissen var då, som nu, att två toppagenter från var sin sida kalla kriget tvingas jobba ihop

Nu har tv-serien gjorts till film, men till skillnad från exempelvis "Mission: impossible" och James Bond har man inte brytt sig om att uppdatera handlingen till nutid. I stället jagas det internationella brottssyndikat samtidigt som muren står uppe och eyelinern ligger tjock.

Det är ganska länge en underhållande maskerad, full av spexiga kostymer, vitsiga repliker och lagom förbryllande falskspel. Huvudrollerna, den amerikanske Napoleon Solo och den ryske Illya Kuryakin spelas av Henry Cavill respektive Armie Hammer och de har ett hyfsat kul munhuggande för sig. Men tyvärr saknas den typ av gnistrande kemi som regissören Guy Ritchie senast lockade fram mellan radarparet Robert Downey Jr och Jude Law i de kvicka filmerna om Sherlock Holmes, vilket är ett problem för filmen i stort.

Alicia Vikander lyser dock upp duken och lyckas göra sin, egentligen ganska otacksamma, roll i jakten på lite försvunna kärnvapen till en medelpunkt så fort hon är med i bild. I en av filmens mest minnesvärda scener dricker hon vodka och fuldansar i pyjamas.

Men precis så säker som Guy Ritchie alltid är på att leverera en snygg förpackning - här jobbar han med en elegant kamera och en kärleksfull hommage till 1960-talet - lika mycket kan han darra på manschetten när det gäller att fylla på med innehåll som man faktiskt hakar fast i. Ungefär halvvägs är man nästan lite trött på kalla kriget-intrigen och den aningen snåriga kopplingen till en italiensk redarfamilj.

I slutet antyds en möjlig fortsättning för det här gänget. Det vore inget lidande att se dem återvända till vita duken men frågan är om inte konkurrensen är för hård i den här genren.

TT