Annons
Nyheter

Intensiv tystnad födde rikt samiskt släktepos

En samling tysta ansikten fick Linnea Axelsson att skriva "Ædnan", ett samiskt släktepos på ordknapp vers. Bland dem som får liv finns Ristin och hennes autistiske son, men också renskötare, städare och Sandra, en samtida aktivist.(TT)
Publicerad 9 mars 2018

Anslaget är stort samtidigt som berättelsen tveklöst bottnar i djup kunskap. Det känner man. "Ædnan" betyder "marken" eller "jorden" på gammal nordsamiska, och som läsare kan man tro att Linnea Axelsson har skrivit en historia som hon alltid tänkt berätta. Men så var det inte alls, åtminstone inte medvetet.

””
””

Så är det också den känslomässiga precisionen som har varit viktigast när hon skrivit. Bokens berättelse spänner visserligen över tvångsförflyttningarna på 1920-talet, rasbiologiska mätningar, nomadskolan och det pågående tvistemålet mellan Girjas sameby och staten (vars advokater kallade samerna för lappar i tingsrätten), men handlar framför allt om några människor och deras upplevelser.

Annons

Linnea Axelsson berättar på en lika ordknapp som bildrik vers.

””

Klockarmband

På armen har hon ett 50-årigt klockarmband, tenntrådssömnad och vackert samehantverk, arvegods från modern som är same. Linnea Axelsson är en disputerad konstvetare som valt att skriva intuitivt och skönlitterärt i stället för akademiskt. Sina första år bodde hon i Porjus. Bland kusinerna finns flera renskötare, det samiska fanns hela tiden närvarande under uppväxten och som så många andra samiska skolbarn minns hon frustrationen över att vara utelämnad från skolböckerna.

””

Smärtsam tystnad

Den samiska tystnad som hon såg hos sina huvudpersoner är smärtsam. I "Ædnan" finns den hos bland andra Lise, vars stolta aktivistdotter Sandra vill att mamma både ska berätta om sitt förflutna och lära barnbarnen samiska, ett språk som Lise själv inte längre kan tala.

””
””

I början av 2000-talet sitter den gamla Lise på ett språkkafé med nyanlända flyktingar och skäms över att inte kunna sitt eget språk.

Autistisk pojke

En annan huvudperson, den autistiske Nila talar inte alls. När Linnea Axelsson låter berättelsen om Ristins "sinnesvage pojke" rama in hela släktsagan är det ett medvetet val. Så länge han fick följa med sin mor på renrajderna hade han en självklar plats.

Nila är en person som hon gärna skildrar.

””

TT

Annons
Annons
Annons
Annons