Bröllopet en allians med svenskarna

Tillsammans med kollegan Louise Berglund har han varit redaktör för antologin "Politik och passion - Svenska kungliga äktenskap under 600 år" som publiceras lagom till prins Carl Philips och Sofia Hellqvists bröllop.

I boken skriver sju forskare om kungliga äktenskap och hur deras betydelse förändrats. En uppenbar förändring är att kungliga bröllop inte längre används för att skapa maktallianser. Förr fick kungabarn vackert acceptera att de giftes bort med andra kungabarn. Med rätt giftermål kunde riket besegla fred eller få vänner inför stundande krig.

Av kärlek

I dag kan kungabarn gifta sig med den de vill. Partnern väljs av kärlek, en lyx forna tiders prinsar och prinsessor bara kunde drömma om.

Samtidigt finns det fortfarande höga krav på att kungliga äktenskap ska fungera som ideal för befolkningen. Det ställer höga krav på ett ungt par som prins Carl Philip och Sofia Hellqvist.

Tillräckligt förfinade

Kungliga bröllop, och äktenskap, har i alla tider varit viktiga för att skapa stabilitet, harmoni och normer. Enligt Bagerius och Berglund uppstår oro när kungliga makar inte lever upp till idealet om en god man eller en god hustru.

De båda forskarna är överens om att det svenska kungahuset har varit bra på att hänga med, på att vara "lagom" upphöjt. Kungabarnens partner är, trots bristen på blåblodighet, tillräckligt förfinade för att hovet inte ska tappa sin glans, anser Bagerius och Berglund. Och någon gräns för hur utspätt det blåa blodet kan bli innan kungahuset förlorar sin legitimitet ser de inte.

"Snygg och trevlig"

Henric Bagerius pekar på hur Daniel Westling förvandlades till prins Daniel, en slätkammad man med moderiktiga glasögon. Sofia Hellqvists utseende och framtoning har ofta uppmärksammats sedan hennes förhållande med prinsen blev känt.

TT