Svårt bygga förtroende i utsatta områden

Svårare att genomföra ingripanden, svårare att få vittnen att tala, brottsutsatta som inte ens bryr sig om att anmäla. För polisen är förtroende från allmänheten många gånger avgörande, men i områden där utsattheten för grova brott är hög finns ofta en misstro mot polisen.

I en färsk undersökning har Brottsförebyggande rådet (Brå) kartlagt förtroende för rättsstat och polisväsende på lokal nivå. Skillnaderna är stora, men särskilt brottsutsatta områden sticker inte ut i statistiken.

Svårt att nå

Det beror delvis på att de lokalpolisområden som utgör den geografiska grunden för undersökningen ofta innefattar sinsemellan olika områden, men också på att de personer som har lägst förtroende för polisen är svåra att fånga upp.

Han sätter fingret på ett fenomen som är välkänt bland de kriminologer som forskar på ämnet. Polisens arbete i utsatta områden påverkar allmänhetens förtroende för rättssamhället i två olika riktningar samtidigt.

Känner sig förföljd

Leandro Schclarek Mulinari doktorerar i samma ämne vid samma universitet och har på uppdrag av Civil Rights Defenders gjort en studie av rasprofilering i svenska förorter. Han har genomfört en stor mängd intervjuer med boende i områden som Rosengård, Husby och Bergsjön.

Biskopsgården är enligt Daniel Neck det område i Storgöteborg som över tid har haft högst närvaro av polis. Man arbetar aktivt för att förebygga brott och skapa trygghet på allmänna platser, bland annat genom att bekämpa öppen droghandel. Han säger att en misstro mot polisen kan märkas i fråga om mindre allvarlig brottslighet och ordningsstörningar, men vill samtidigt lyfta fram positiva exempel.

TT