"Det är för nära till Burundi"
Palmträdens kronor rasslar när den varma vinden sveper fram över landskapet. En gyllene strandremsa skymtar nedanför sluttningarna, därefter den mäktiga Tanganyikasjön som ett blåglittrande täcke.
Det ser ut som hämtat ur en glossig resebilaga, men de som kommer hit till Lusenda i östra Kongo-Kinshasa är inte turister. Flyktinglägrets tältdukar av vit presenning blir nästan självlysande i det skarpa solljuset, sorlet av tiotusentals röster ekar mellan kullarna.
Mariam Habonimana har sovit sin första natt här. Hon flydde från sitt hem i Burundis huvudstad Bujumbura dagen före, med man och sex barn.
””
Slog ned hårt
Situationen i hemlandet har varit svår länge, men familjen försökte härda ut. De var kvar medan demonstrationerna i staden blev allt våldsammare, när granaterna exploderade i city och när det började dyka upp döda kroppar på gatorna om morgnarna. De flydde inte ens när unga män i oppositionskvarteren började beväpna sig för att slå tillbaka polisens räder.
””
Det har gått lite mer än ett år sedan konflikten i det lilla centralafrikanska landet exploderade. President Pierre Nkurunzizas beslut att ställa upp för omval till en tredje mandatperiod sågs som ett brott mot grundlagen av såväl omvärlden som inhemsk opposition, kyrka och universitetsstudenter.
Huvudstaden skakades av våldsamma upplopp. När fraktioner inom militären sedan genomförde ett misslyckat kuppförsök, såg regeringen sin chans att slå ner upproret. Fristående medier stängdes, tusentals greps, och regeringskritiker hotades, flydde eller mördades.
I dag finns i princip ingen öppen opposition kvar i Burundi, men våldet har inte upphört. Armén framstår som djupt splittrad, flera nya rebellgrupper har bildats och de senaste veckorna har två höga generaler mördats. Rädslan växer för ett fullskaligt inbördeskrig. En kvarts miljon människor har flytt det lilla tiomiljonerslandet det senaste året.
Svårt sluta döda
De 16 000 som lever i kongolesiska Lusenda utgör en mycket liten andel av dem. I den krigshärjade provinsen Södra Kivu, där lägren ligger, opererar ett 30-tal olika rebellgrupper. Centralmakten saknar kontroll. Att människor alls söker skydd på en plats som denna säger mycket om situationen på andra sidan gränsen.
34-årige Lawi vaknade en natt för två månader sedan av att medlemmar i regeringspartiets ungdomsförbund förde bort hans bror. Två dagar senare hittades broderns livlösa kropp på gatan. Lawi flydde utan något annat än kläderna på kroppen, i en fiskebåt över Tanganyikasjön.
””
Lawi tror inte att han kommer att kunna återvända hem igen på länge. Unga män som inte är medlemmar i regeringspartiet har blivit levande måltavlor, och han tror att det kommer att bli inbördeskrig igen.
Det tror sexbarnsmamman Mariam också, där hon sitter på marken under den vita FN-presenningen. Det här har pågått för länge och blivit för allvarligt, säger hon.
””
TT
