Frågan är fri men kostnaden är hög
Offentlighetsprincipen var så gott som obefintlig i Storbritannien fram till 2005 då lagen om informationsfrihet infördes. Sedan dess har lagen använts flitigt av granskande journalister men också av allmänheten. Men många förfrågningar kommer från rättshaverister och de med annorlunda föreställningar, skriver The New York Times.
Handlingsplan mot drakar
I Wigan i västra England fick stadskontoret en fråga om hur handlingsplanen ser ut inför en möjlig drakattack. I Sutton utanför London ville en invånare veta hur många som äger strutsar i området.
Enligt justitiedepartementen har 400 000 förfrågningar, som faller under lagen, kommit in de senaste tio åren. Myndigheter på riksnivå får för tillfället in närmare 1 000 i veckan. Hanteringen av dem är inte bara tidskrävande utan också väldigt kostsamt.
Men myndigheterna har en klausul som undanröjer de fånigaste frågorna från rättshaverister, men enligt en kommunikationsrådgivare i Cumbria är de lokala myndigheterna rädda för att använda den för ofta, skriver tidningen.
Blairs största misstag
På politisk nivå har flera ansatser gjorts för att försvaga lagen men varje försök har krossats. Det var den före detta premiärministern Tony Blair som möjliggjorde att offentlighetsprincipen blev lag i Storbritannien. Han har senare sagt att det var ett av hans största misstag vid makten.
"Lagen om informationsfrihet - tre ofarliga ord. Jag tittar på orden medan jag skriver dem och känner för att skaka mitt huvud tills det faller av. Din idiot. Din naiva, dåraktiga, oansvariga imbecill", skriver han i sina memoarer.
TT
