blogg-vaddå bok?
Det är den eviga debatten om bloggar. Det är den eviga debatten om vad bloggar är för något. Alla de där debatterna ligger Fredrik Virtanen och hans bok i fatet. Redan innan jag börjar läsa boken har jag ungefär 85000 förutfattade meningar om det ena med det tredje. Att bloggar är dåligt, dåligt, dåligt. Att bloggar är bra, bra, bra men inget för bokutgivning. Knappast ingen populärkulturellt intresserad kan ha missat Fredrik Virtanens blogg. Förra året började den som en sluta-röka-blogg och blev en blogg om livet och allmänna problem. Fredrik Virtanen är en av dem i media-Sverige som skapat en personkult av sig själv. Och det har funkat extravagant bra. Människor är på allvar intresserade av att läsa. Människor tycker på allvar att det är kul att titta på mobilkamerabilder av Fredriks kompisar.
Och egentligen borde jag vända mig emot hans blogg. Och egentligen borde jag vända mig emot att ge ut bloggen i en bok. Borde inte bloggen vara något snabbt, förgängligt och direkt? Typ som kärlek en sen natt. Inget för mjuka pärmar och bokhandelsförsäljning.
Men jag är barnsligt förtjust i Olyckligt kär i ingen speciell. Jag är barnsligt förtjust i det banala. Jag är barnsligt förtjust att läsa Fredriks ganska onyanserade tankar om typ allt som finns. Jag är barnsligt förtjust i att Fredrik har en sån konstig självbild. Allt är bara han, han, han.
I Olyckligt kär i ingen speciell har han samlat sitt första års bloggande, och det handlar om Hultsfredsfestival och det handlar om att vara kär i en massa människor på avstånd, och det handlar om det så kallade coola livet i Stockholm. Det är inget intellektuellt mästerverk och ibland kan jag bli extremt trött på sida upp, sida ned med namedroppande och fånigt koketterande. Det blir lite tradigt, meningslöst och tröttsamt i längden att läsa om stackars, stackars Fredrik. Men samtidigt har jag svårt att slita mig från det lättillgängliga, från det enkla. Så om du vill läsa något lite mer djuplodande än Harlequinromaner i sommar så är det här en bra bok.
