Tolv år var Peter när han tog sin första drog, en tablett LSD.
- Jag och en annan kille blev mobbade i skolan och hamnade därför i kretsar där vi åtminstone blev bekräftade. Att testa droger var något nytt och häftigt, något förbjudet som gjorde oss speciella. Till en början var det hela just bara en kul grej. Något som gav en uppiggande kick då och då på helgerna när allt kändes extra tungt. Men efter hand behövdes mer för att kicken alls skulle kännas, och det blev med det också svårare att få råd till drogerna.
- Jag och en polare började sälja uppåttjack till andra för att få råd att köpa till oss själva. Vi tjänade bra på det, men det var svårt att lägga band på sig själv, vissa dagar kunde vi ta upp till 15 tabletter var. Så här i efterhand är det klart att jag tycker det var dumt att bidra till att fler hamnade i missbruk, men det var inget jag tänkte på då. Jag var för ung för att förstå vad det kunde få för konsekvenser, och det fanns inget annat sätt att få tag på pengar.
Det är inte lätt att inte rycka till när han helt likgiltigt berättar hur mycket han tog vissa dagar, men när jag frågar om han vid det här laget kände sig beroende bara skakar han på huvudet.
– Sådan insikt hade man inte då, jag var bara ute efter kicken, och efter hand behövde jag ju mer och mer för att uppnå samma effekt som i början.
Varför det höll sig till just så kallade festdroger var enligt honom mer en slump än något annat. Det började med LSD och fortsatte med liknande uppiggande medel helt enkelt, ravefesterna kom efteråt.
– Ja, det var ju först långt in i missbruket som jag började gå på ravefester, och då handlade det mer om att jag kände en del som tog ecstasy och gick på festerna. Men på den tiden var vi inte där för musikens skull, då var det bara drogerna man brydde sig om.
När festdrogernas rus inte längre var tillräckligt gick Peter över till heroin, som på sätt och vis blev slutet på hans missbruk.
– Heroinet dödade mitt sociala liv helt, jag kunde inte umgås med min familj, jag hittade på en massa undanflykter för att skippa jobbet för att knarka. I perioder var jag mer eller mindre helt borta. Det var då min bror tycket att det fick vara nog och la in mig på ett behandlingshem för avvänjning. Hade han inte gjort det har jag ingen aning om var jag hade varit i dag.
Men nu fick han alltså hjälp och i dag är han helt fri från missbruket, även om suget alltid kommer att finnas där.
– Oftast är det rätt lugnt, men stöter jag på droger när jag är på rave eller annan fest blir jag förstås sugen. Då är det bara att försöka koppla bort och gå därifrån.
Det är en uppgiven Peter som sedan berättar att det blivit mindre vanligt med droger på ravefesterna överlag, men att det blivit vanligare på vanliga festställen och krogar.
– Uppåttjack såsom amfetamin är verkligen innedroger nu för tiden, det är jättevanligt på fester oavsett om musiken som spelas är electro, rock eller rap. Drogerna finns överallt.
Han önskar att det på något sätt gick att förhindra spridandet av droger helt, men tycker ändå att polisen gör ett bra jobb.
– De gör rätt i att bevaka fester så länge de gör det på ett schysst sätt, vilket de har blivit betydligt bättre på, på senaste tiden. Festarrangörer har kunnat samarbeta mer med myndigheter och drogerna har minskat åtminstone på ravefesterna. Det enda man önskar är väl att polisen fick mer resurser för att kunna rensa även på andra typer av fester, vilket de uppenbarligen inte kan som det är nu.
Festarrangörer har också ett stort ansvar enligt Peter, men han säger även att de flesta helt tar avstånd från droger när de arrangerar.
– Om inte annat för att det bara skapar en massa problem för den som arrangerar. Drogerna förstör ofta den goda stämningen, och det är en risk för alla ifall polisen skulle komma till festen.
Trots närvaron av droger på vissa fester har han aldrig funderat på att helt sluta gå på festerna.
– Nej, åtminstone inte seriöst. Jag vet att jag kan kontrollera mig, och drogerna kommer jag alltid att springa på, nu för tiden är det oundvikligt om du vet vad du ska kolla efter. Men visst är det tråkigt att vissa inte kan komma på festerna för musikens skull. Det hade varit det ultimata.
Hans Löfgrén
hans.lofgren@smp.se
