fyra dagar med reggae

Vi bad Joel skriva dagbok under lyssnandet. Här är Joels fyra första dagar som reggaelyssnare.

Nyheter • Publicerad 31 mars 2006

Onsdag 15/3

På bussen från Smålandsposten och stan lyssnade jag på ”Scientist – Scientist Rids the World of the Evil Curse of the Vampires”-plattan jag fick av Oskar och det första intrycket var ganska bra. Lugn reggae som pulserar ut i kroppen på ett avslappnande sätt. Till en början. Sen efter ett tag märkte jag att tempot höll sig likadant hela tiden. Det släppte aldrig loss. Låt efter låt utan variation. Inne på tredje spåret hamnade jag i någon form av apatiskt tillstånd. Jag var avslappnad men ändå uppstirrad av känslan av att det aldrig verkade ta slut. Dunk? dunk? Denna platta skulle kanske passa som ett soundtrack till en bakfylla när man sitter på soffan och glor på TV, käkar pizza och egentligen bara vill somna. Kan dra en parallell till metalvärldens motsvarighet ”Doom metal” som inte heller är så passande till så mycket annat än bakfylla, enligt min synvinkel, tyvärr.

Annons

Torsdag 16/3

I dag lyssnade jag på ”Capleton – Reign of Fire” och ”Groundation – Each one teach one”. Skivorna var mer “reggaeiga” så som jag tänkt mig reggae. Sansad musik i baktaktens tecken med rastafarins religiösa budskap om Jah, Ras Tafari, Haile Selassie och allt vad det heter. Detta hade jag ingenting emot eftersom det ändå hade ”midtempo” istället för Scientists ”lowtempo”. Uthärdliga skivor som är helt okej som bakgrundsmusik enligt mitt tycke.

Fredag 17/3

Än en gång lyssnade jag på ”Groundation – Each one teach one”, och reaktionen blev densamma som gårdagens. Inga nya infallsvinklar och tyvärr heller inga bestående intryck. Däremot kom jag på mig själv med att stillsamt nynna ”bun dem up, bun dem up, bun dem up” från ”Nevers share (Burn dem)” av Capleton. Kanske Capleton påverkade mig lite i alla fall?

lördag 18/3

Metalabstinens! Det är ju bara ljud, hur kan det påverka mig så mycket? I går satt jag uppe med flickvännen och en polare till klockan sex på morgonen och det var meningen att vi skulle åka till Åseda i dag och träffa klasskamrater, men vi missade sista bussen som gick redan vid 14:55 och jag blev förbannad både på mig själv (att jag inte kollat upp busstiderna tidigare) och på Länstrafiken (som har uselt spridna bussturer till Åseda på lördagarna: Tre turer under dagen och den senaste 14:55 från stan). Den naturliga utvägen hade varit att blåsa ur skallen på all min irritation genom musiken men hur lätt är det när den mest aggressiva musiken man får lyssna på är ”midtemporeggae”? Det är väl ingen livsavgörande sak att missa bussen men jag har fortfarande inte släppt det och klockan är nu 17:20. Kommer jag klara hela veckan ut?!

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons