sittplatskrav Något förbryllade blickar möter mig när jag kliver på den varma och hyfsat fulla bussen. Plötsligt förstår jag varför de äldre förväntar sig att den yngre generationen ska lämna plats åt dem. Tänk om jag hade haft gikt, åderbråck och x antal andra krämpor som gjorde det allmänt olidligt att stå en längre tid. Dessutom kör busschaufförerna alltid så ryckigt nuförtiden. Då ska väl en fullt frisk yngling ha vett nog att lämna sin plats till bättre behövande. När jag väl sitter ner gäller det att skydda handväskan till varje pris, ingenstans kan man känna sig riktigt säker. Man vet ju hur de är, de där ligisterna. En gammal dam som inte är på sin vakt kan bli bestulen var som helst. Med ett krampaktigt hårt grepp om väskan betraktar jag medpassagerarna och hoppas att min hållplats kommer snart. Pensionärspoäng : 8 av 10 Anton LindFoto:
spel och lotter för alltid Bingolotto. Trisslotter. Tipset. Travet. Och allt vad det heter. På nåt sätt har Binglotto blivit lite av en kul grej som man kan spela då och då med ett par kompisar. Men att titta på det varje vecka utan att ens ha någon lott verkar förfärligt. Visserligen har programmet redan haft säsongsavslutning för den här gången, men innan vi kom på det sprang vi runt som galningar och letade efter bingolotter och bingopennor. Problemet var bara att det inte fanns någonstans och ingen i vår ålder visste vart det gick att köpa. Men min granne Gun-Britt däremot, hon visste direkt. Sonja lilla, det finns i kiosken där nere på hörnet, du vet i korsningen mellan ? Hon har en bingopenna och hon köper en bingolott lite då och då. Och sen tittar hon varje vecka. Den här gången köpte vi en bunt lotter i stället. Ja, det är alltid så trevligt med lotter, sa hon. Ska vi ta en kopp kaffe också? Pensionärspoäng: 6 av 10 Sonja MeksaFoto:
Foto:
trafikstopp Första, andra, första, andra, första, och det är knappt så att jag vågar vända upp blicken mot bilisterna då jag tar mitt sjätte steg. Men så är det sagt, att på det sjätte ska det ske men visst möts jag av inte två utan fyra blint stirrande, irriterade och otåliga ögon. Vägen ska korsas och det tar sin tid i egenskap av pensionär. Jag känner mig som en kliande börda, lite smått oroad över att deras tålamod ska brista och min existens ta slut. Lite ofrivilligt ökar jag farten samtidigt som jag känner hur kinderna blossar upp. Om jag ändå hade haft lite mer pensionärsliknande utseende och en rullator tillhanda, då hade det inte varit lika berättigat att håna mig genom brännande blickar och brummande motorer. Pensionärspoäng: 9 av 10 Matilda JäghagenFoto:
korsordslösning på rutin Jag har aldrig förstått mig på charmen med korsord. Ett: jag har inte tid att lösa dem. Två: när jag väl hinner kan jag inget. Tre: det gör mig arg. Fyra: man skickar ändå inte in lösningarna, så varför finns det ens priser att vinna? Vi köpte i alla fall kändiskrysset. Mitt första skratt kom när jag såg prinsessan Madeleine på omslaget. Så typiskt att pensionärer intresserar sig för kungafamiljen! Mitt andra skratt kom när det ramlade ut en prenumerationskupong ur tidningen. Vem prenumererar på korsord liksom!? Nej, bu för korsord. Det är svårt och känns som ett riktigt meningslöst pysslande. Men jag kan ändå tänka mig att det är kul för dem som vet vilka bokstäver rutorna ska fyllas med. Pensionärspoäng: 6 av 10Foto:
pekfingersms Det är lite som när vi började skriva på dator. Då använde alla bara pekfingret och allt gick enormt långsamt. Men med tidens gång har vi lärt oss att skriva snabbt och smidigt, och numera skriver vi ett långt mejl eller dylikt på bara ett par minuter. Fast tydligen är det här med sms en annan sak . Först och främst blir folk alltid imponerade när det piper till i min mobil och jag säger att det är ett sms från mormor. Så faktum är att alla pensionärer inte ens kan skicka sms. Men de som gör det, använder bara pekfingret. Varför då? Vad är det som är så svårt? Jag provade och det är till och med svårare att använda pekfingret än båda tummarna samtidigt. Pensionärspoäng: 10 av 10 Sonja MeksaFoto:
fika för svunna tider Klockan är 11:58. Det är med andra ord forfarande förmiddag en liten stund till. Jag mumsar på ett wienerbröd och smuttar på teet. Det är en njutning som är förbehållen pensionärer som är lediga på dagarna; att kunna gå och fika även på förmiddagen, utan att behöva skolka från vare sig lektioner eller arbetspass. Konditoriet där vi sitter är dessutom speciellt angenämt med sin trevliga personal som serverar kaffe och kakor vid bordet. Precis som på den gamla goda tiden då man slapp stå på trötta, gamla ben i kassan och köa. Bredvid oss sitter två äldre damer och skvallrar, men Evelina och jag pratar om de tider som har flytt. Som högstadiet- och gymnasietperioderna då allt var så annorlunda. Kompisarna var andra och vi var unga och oförstörda. Åh, dessa svunna tider som aldrig kommer igen! Pensionärspoäng: 6 av 10. Anna NybergFoto:
Sonja Meksa
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
