Begreppet tonårsalkis känns bekant. Man känner igen sig, kanske inte genom sig själv, men i alla fall genom vänner och bekanta. Var går egentligen gränsen mellan "vanlig partyprisse" och tonårsalkis?

25-åriga Koren Zailckas har skrivit en bra självbiografi som skildrar hennes väg till alkoholen och missbruket. Till synes är hon en ganska vanlig och begåvad tjej som växer upp under välordnade förhållanden i en medelklassfamilj på amerikanska östkusten. Fjorton år gammal tar hon sin första klunk alkohol och snart börjar det mesta i hennes liv gå utför. De kommande nio åren förvandlas till en vardag fylld av okontrollerbar alkoholkonsumtion. Hon landar vid ett tillfälle, stupfull, på sjukhus för att magpumpas. Hon super bort terminerna på college, får ständiga blackouter och plötsligt, utan att egentligen veta när, var, hur eller varför, är hon fast. Alkoholen visar sig vara hennes tillflyktsplats och vän i jobbiga situationer. Boken är skriven på ett schysst och lätt sätt. Hon drar sig inte för att skriva detaljerat om fyllorna och det hon upplever. Som läsare kan man verkligen känna igen sig i platserna och situationerna. Det är rökiga festlokaler, kalla gränder och nerspydda toaletter. Hon belyser också på ett intressant sätt hur egentligen vem som helst kan fastna i alkoholträsket. I takt med det ökande supandet förstärks hennes dåliga sidor och det man som läsare förut inte tänkt så mycket på, blir uppenbart. Till exempel klarar hon inte av att hantera sina relationer på ett bra sätt när hon är nykter. Killen hon träffar och verkar bli kär i, vågar hon inte röra i nyktert tillstånd. Knäna viker sig under henne, hon vill ha honom, vara med honom, röra honom, men hennes kropp förmår inte göra några närmanden eller uttrycka några varma känslor. När hon om morgnarna vaknar upp bakfull bredvid honom är nattens intimitet som bortblåst och hon blir till en stel pinne.