Annons

De bor i vindparken: ”Det är som en matta med ljud som inte går att värja sig mot”

Öronproppar för att undgå ljud, blinkande ljus som stör, huvudvärk och störd sömn. Så beskriver grannar till Vindpark Tvinnesheda sin nya tillvaro.
– Trakten vi har valt att bosätta oss i är förstörd. Det är ett ständigt buller och det är inte den upplevelsen man valde när man bosatte sig här, säger Bengt Svensson i Föreningen Vi.
Åseda • Publicerad 28 januari 2023 • Uppdaterad 31 januari 2023
Kennet Karlsson och Bengt Svensson i Föreningen Vi har påtvingats leva i södra Sveriges största landbaserade vindpark trots att de kämpat i många år mot etablering av storskalig vindindustri på landsbygden.
Kennet Karlsson och Bengt Svensson i Föreningen Vi har påtvingats leva i södra Sveriges största landbaserade vindpark trots att de kämpat i många år mot etablering av storskalig vindindustri på landsbygden.

Måndagen den 30 januari håller SR Energy en informationsträff för närboende till Vindpark Tvinnesheda. I inbjudan skriver de att de gärna öppnar upp för dialog kring effekten av deras verksamhet i kommunen. En effekt är ljudet från parken.

Bengt Svensson och Kennet Karlsson från Föreningen Vi uppmanar alla som har upplevelser från parken, att man besöker mötet och framför sina synpunkter.

Annons

Det var under förra året som parken stod klar och det sista verket spänningssattes. Barbro Loborg bor i Ekhorva och har 1300 meter till det närmsta verket, men upplevelsen är att det höga verket står mycket nära bostaden.

– Det står på en höjd och min upplevelse är att när jag sitter i matrummet så har jag verket i min trädgård. Därför har jag nu bytt plats för jag orkar inte sitta där längre och titta på det. Det hamnade mitt i nyllet, det är väldigt svårt att värja sig från när det kom så nära.

Barbro Loborg valde att bo i Ekhorva för där fann hon den tysta miljö hon letade efter. I dag är upplevelsen en annan och ibland krävs det öronproppar för att undkomma vindkraftverkens ljud. – Jag mår inte bra här längre, säger hon.
Barbro Loborg valde att bo i Ekhorva för där fann hon den tysta miljö hon letade efter. I dag är upplevelsen en annan och ibland krävs det öronproppar för att undkomma vindkraftverkens ljud. – Jag mår inte bra här längre, säger hon.Foto: Annika Niquet

Som mest ser hon tio verk runt sin bostad. Hon valde för 27 år sedan att bo i Ekhorva för naturens skull, och för tystnaden, eller åtminstone för avsaknaden av ljud som alstras från maskiner och industrier. Nu bor hon i en storskalig vindindustri.

– Du har nu en bullerförorening som inte har funnits här förut, säger hon och fortsätter.

– Man kan kalla mig för bakåtsträvare, men njae...nej det är jag inte. Men var ska vi ta vägen om inga lugna områden finns kvar? Var ska man återhämta sig när vi mer och mer förorenar med ljus och ljud.

Att hon hamnade mitt i en vindpark kan hon inte påverka nu. Det hon skulle kunna påverka är att minska ljuden. Hon hänvisar till villkoren för parken, och misstänker att ljuden vid hennes bostad överstiger de villkorade 40 decibel som ska vara den högst tillåtna ljudnivån. Hon har mätt med sin telefon och fått värden upp mot både 50 och 60 decibel.

– Jag kan inte svara på hur tillförlitlig min mätning är men det är upp till SR Energy att bevisa att de håller sig under de 40 decibel som de lovat. Ljudet är det jobbigaste, ibland låter det som när man åker skridsko på sjön, det där skärande ljudet fast mycket högre. Men ljudet kommer så olika, jag kan stå i min grannes trädgård och hör knappt inget men här i min trädgård får jag använda öronproppar för att inte höra ljuden. När det är sydvästliga vindar blir mitt hus som ett bullerplank, då slår ljudet rakt in i fasaden, säger Barbro Loborg.

Hur påverkar det dig?

– Jag trivs inte längre här. Jag mår inte bra här längre. Jag är utbildad naturguide och jag brinner verkligen för det här med mångfald, och rör mig mycket i naturreservatet och i naturen här runtikring. Mycket av det som finns i reservatsbeskrivningen har jag inventerat, insekter, fladdermöss, fjärilar och allt vad du vill. Sedan kom Stena (numer SR Energy, reds. anm.) och klev runt här och liksom, nej, det här är inte värdefullt. Och jag får leva med bullret.

Kennet Karlsson bor någon kilometer bort men har flera verk nära sin bostad. För hans del upplever han att nattsömnen störs och har fått en morgontrötthet som han inte känner igen.

Annons

– Jag vaknar med ont i huvudet och det tar lång tid att komma igång på morgonen. Jag är inte sådan, har aldrig varit, utan har alltid vaknat pigg och kommit igång lätt. Det är annorlunda nu.

Även Bengt Svensson upplever att det är ljuden från parken som är det som stör mest.

– Det är den här bullermattan, eller väggen av ljud som kommer hela tiden. Jag skulle vilja säga att hela trakten som man har valt att bosätta sig i är förstörd, ett ständigt buller hela tiden. Det är inte den upplevelsen man valde att bosätta sig i när man valde att bo här, säger han.

Men parken är där nu. Vilka förväntningar har ni på dialogmötet med SR Energy?

– Jag kommer trycka på att i villkoret står 40 decibel är högst tillåtet, och det gäller. Det finns alltså inga undantag. Nu har vi sett vid vissa tillfällen är det över 40 decibel och vi har även konfirmerat det i beräkningar. SR Energy har alltså i tillståndet sagt att de kan dra ned på bullret om det visar sig överstiger. Nu vill vi att det görs faktiska långtidsmätningar och inte bara mäter under en timme under ett par tillfällen. Om det visar sig då att det överstiger - då ska de drar ned på bullret såsom det har sagts i samråd och i de underlag som har tagits beslut på för att parken ska byggas. De har alltså de tekniska förutsättningarna för detta, det har de lovat. Nu ska vi bara se till att de gör det också, säger Bengt Svensson.

Annika NiquetSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons