Arabybor har fått nog

Nedbrunna miljöstationer. Stenkastning. Fönsterkrossning. Oväsen hela nätterna. Silvio Fumei och Mikael Eriksson är två av många Arabybor som känner att de har fått nog nu. Och de är medvetna om att de själva måste ta tag i problemen.

När Mikael Eriksson tittade ut genom fönstret på Höstvägen i tisdags morse såg han att en utbränd byggnad.

"Jag bor precis vid det uppbrända miljöhuset, allt har urartat sedan arenan byggdes", skrev han i kommentarsfältet till Smålandspostens webbartikel.

Silvio Fumei som bor i huset bredvid gör samma konstaterande.

– Det är mer folk som är ute och rör sig på kvällarna efter att arenan byggdes. Folk hänger kvar på kvällarna efter stängning. Nu under sommaren är det fotbollsspel fram till fyra på morgonen ibland, med hejarklackar och trumslagare, bilar som kör fram och tillbaks, fyrverkerier. Både jag och min sambo jobbar och behöver sova på nätterna.

Silvio Fumei är 41 år och arbetar som försäkringsrådgivare. Han har bott i Dalbo/Araby sedan 2005. Mikael Eriksson, är 40 år och vårdbiträde. Han har bott i området sedan 2007.

– Problemen blir bara värre och värre hela tiden. I påskas brände de ned miljöhuset borta vid Panncentralen. Nu det här på Höstvägen. Vad tuttar de på nästa gång? Bilar, husen?

Mikael Eriksson funderar därför på att kalla områdets boende till ett stormöte och bjuda in "kommunen med Bo Frank i spetsen, polisen, Växjöbostäder och sociala myndigheter och ställa dem till svars för varför inga insatser blir gjorda."

– Jag kan sätta upp lappar i trappuppgångarna och så kan vi ha ett möte i Arabyparken och fråga: Va fan ska vi göra åt det här? Myndigheterna måste öppna ögonen.

Silvio Fumei har inte så stora förhoppningarna på politikerna. Han känner inte igen sig i deras beskrivning av Araby och människorna som bor här.

– Oavsett vad Bo Frank säger så känns det som att han fullständigt struntar i området. Han tycker det är jättefint att vi fått Araby park arena och sedan ska vi vara tacksamma för det.

Både Silvio Fumei och Mikael Eriksson saknar poliser i området.

– Jag ser mer poliser när jag hälsar på hos vänner på Söder än jag ser här. Jag tror att ökad närvaro av närpolisen skulle lugna ned det, säger Silvio Fumei.

Natten till torsdagen var det hög musik utanför arenan. Mikael Eriksson och flera andra upplevde det som störande. Men när de ringde polisen fick de beskedet att de inte hade någon patrull att skicka eftersom den var upptagen.

– Har man inte tillräckligt med resurser för att kunna ta två anrop samtidigt då är det verkligen läge att säga: Hallå, pengar! menar Silvio Fumei.

Samtidigt är de överens om var huvudansvaret ligger.

– Jag tror inte att föräldrarna inser att det är deras barn som är ute och stökar på kvällarna, säger flerbarnspappan Mikael Eriksson.

– Så som jag är uppfostrad, så är det föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn. Om en 14–15-åring bränner ned en sopstation så är det ytterst föräldrarnas ansvar. Barnen ska inte vara ute klockan två på natten även om de har sommarlov, säger Silvio Fumei som har två barn.

Han efterlyser föräldrasamverkan, att man håller koll på varandras ungar helt enkelt.

– På 1980-talet skyllde vi på att vi inte hade någon fritidsgård att gå till när vi ställde till bus. Det har gjorts satsningar i Araby. Det som saknas är uppföljningar. Mer personal på plats på senare tider. Men framförallt mer samverkan med de som bor i området.

Silvio Fumei trivs i Araby och bekräftar den stolthet och samhörighetskänsla som finns där.

– Det är en kraft man borde ta vara på. Folk behöver en spark i röven så att vi själva kan få fason på området.