Björn Elmgren: Björn Elmgren: Det kan tyckas konstigt – men jag söker mig till matematiken för tröst
Ibland när det känns lite motigt händer det att jag försöker vända mig till matematiken för att söka tröst. Det kan kanske verka som ett konstigt ställe att ta hjälp. Många kanske skulle valt att gå till sina vänner eller familj och en del kanske skulle sökt stöd och tröst i religionen. Alla de alternativen är säkert också bra, men för mig har matematiken alltid varit något som kan få mig att förundras.
Musiken är klart också viktig i mitt liv och visst kan det uppstå en konflikt mellan musiken och matematiken. Till exempel blir matematikern vresig när musikern säger att tre fjärdedelar är lika med ett. Men båda har rätt. I musiken är tre fjärdedelar lika med en hel tretakt. Är man då som matematiker stelbent och oresonlig, får man omöjligt ihop det.
Stelbent och oformlig matematik intresserar mig inte så jättemycket. Filosofisk matematik är min grej. Klart att det är viktigt att tydligt kunna se gränsen. Minns en gammal inskränkt, otrevlig och oresonlig fysiklärare jag stött på som omöjligt kunde resonera filosofiskt kring matematik. Den bristen är dock ett större ok för hen än för mig att bära. Ett utmärkt exempel på filosofisk matematik är att ett plus ett är ett. Har du en sandhög och sen lägger till en annan sandhög så får du exakt en sandhög. En hissnande tanke! Finns det fler liknande exempel mån tro? Det gör det alldeles säkert, men det behöver kanske inte vara så filosofiskt. Hård, stelbent och oresonlig matte kanske också kan trolla?
Det kan omöjligt ha undgått någon människa att det ekonomiska läget i världen har förändrats avsevärt mot hur det var för fyra år sedan. På grund av olika mer eller mindre tråkiga tragiska saker har räntan förändrats. Den har höjts, och matematiken säger att då blir det dyrare att låna pengar. Detta påverkar oerhört många människor, och det är rimligt att anta att stressnivån har ökat hos dem. Sen har vi inflationen! Den har också ökat, och leder i sin tur till att priserna går upp. Det är rimligt att anta att även det höjer stressnivån hos många. Är man dessutom en del av båda grupperna, är risken att stressnivån är oerhört hög hos dem. Då ska man betänka att den är nog ändå ingenting i jämförelse med människor som mist hem och anhöriga i oroligheter.
Kort sagt är det lite motigt här och var. Finns det då ingen ljusning och på vilket sätt kan matematiken vara en tröst? Tänk att du har ett bolån på en miljon kronor och tjänar tvåhundratusen kronor om året. Den höjda räntan gör att lånet blir dyrare, och du känner att du måste flytta. Inflationen gör att priserna går upp, och pengarna blir mindre värda. För att matcha inflationen måste inkomsterna höjas. Allt detta sker inte över en dag, utan över en lång tid. Det är inte bara dina pengar som blir mindre värda, utan allas pengar bli mindre värda. Vi låter tiden och inflationen gå. Nu tjänar du två miljoner kronor om året och allt har blivit mycket dyrare, men ditt bolån är fortfarande en miljon kronor. Det har plötsligt blivit möjligt att betala tillbaka. Det är så jag söker tröst i matematiken.
”Ett utmärkt exempel på filosofisk matematik är att ett plus ett är ett. Har du en sandhög och sen lägger till en annan sandhög så får du exakt en sandhög. En hissnande tanke!”
