”Det var som ett krig”

Andrei Khrennikov är professor i kvantinformation på Linnéuniversitetet i Växjö. Japan är ledande inom hans område och där skulle han forska i tre månader. Men i tisdags flydde han efter bara en dryg vecka.

Förra fredagen var han på konferens i staden Noda, drygt 15 mil söder om kärnkraftverken Fukushima. Byggnaden svajade kraftigt, men Andrei var lugn eftersom han varit i landet tidigare.

– Japanerna däremot slängde sig under borden, säger han.

Att det var allvarligt förstod han först efter flera minuter.

– Ute på gatan såg vi flera hundra nakna dagisbarn. De sov middag när jordbävningen kom och hade inte hunnit få på sig kläderna, berättar Andrei Khrennikov.

Efteråt syntes inga materiella skador, men det fanns tydliga tecken på att läget var allvarligt.

– Alla japaner gick till affären. Jag förstod inte och kom för sent. På kvällen var alla varor slut, säger han.

Den bästa men samtidigt mest alarmerande informationen fick han från tyska kollegor. De japanska forskarna sa däremot att det inte var någon fara. De vidarebefordrade myndigheternas bild och det dröjde innan kärnkraftsolyckorna nämndes.

– Jag kommer mycket väl ihåg Tjernobyl, berättar Andrei Khrennikov. Han är född i Sibirien och kom till Växjö 1997.

– Myndigheternas agerande är mycket likt. Först är det inga problem, men sedan växer det. De är så rädda för att skapa panik.

I tisdags vände vinden mot Tokyo och rädslan för radioaktivitet grep tag i honom på allvar.

– Jag och ett par andra professorer stod bland 300 andra och försökte få en taxi. Det var som i ett krig. Chauffören såg nog att vi kunde betala bra och valde oss, berättar han.

I sådana här lägen blir folk ociviliserade, menar han. Han reagerade själv likadant och kom på olika anledningar till att just han måste ha en taxi.

Föraren körde dem till Tokyo-flygplatsen Narita. Där blev han förbryllad av de många stora, utländska familjerna.

– Jag såg vuxna som hade åtta-tio barn. Sedan förstod jag att det inte var deras barn. De skickades hem medan föräldrarna av någon anledning stannade, berättar Andrei Khrennikov.