EU-asylen tar form
Nu har Europaparlamentet enats kring en linje i migrationspolitiken. Det är efter tjugoen förhandlingsrundor som kompromissen kommit till och den innebär ett kvotsystem för asylsökande som lämnar litet utrymme för avsteg.
Systemet går ut på att asylsökande skall fördelas mellan medlemsländerna baserat på deras folkmängd och BNP. Det innebär att stora och eller rika länder kommer bära ett större ansvar i antal flyktingar. För Sveriges del skulle det innebära att vi rekordåret 2015 skulle ha tagit emot cirka 40 000 asylansökande istället för drygt 163 000.
Parlamentet föreslår en övergångsperiod för systemet, vilket skulle innebära att Sverige, baserat på tidigare års mottagande, under tre år får ta emot en oproportionerligt stor andel. Logiken bakom detta är att länder som redan tagit ett stort ansvar har den infrastruktur som krävs för att hantera en långsam nedtrappning. Här skulle man förstås lika gärna kunna anföra att dessa länder borde få en förhållandevis liten kvot på grund av de insatser man redan gjort.
Förslaget innehåller också mekanismer för att förmå medlemsstater som försöker smita från ansvar att ta emot flyktingar. Parlamentet vill helt enkelt kunna dra in EU-bidrag till länder vars regeringar motarbetar kvotsystemet. Det är ett hårt och inte helt träffsäkert instrument som slår mot befolkningen snarare än den politiska makten. Det är inte säkert att asylvägrande medlemsländer kommer välja att skärpa sig, även om det i flera fall är samma länder som toppar listan över EU-bidragstagare.
Det är positivt att parlamentet enats kring en linje. Nu återstår att förhandla med ministerrådet, som ännu inte samlats kring en ståndpunkt, och kommissionen. Det är svårt att se att medlemsstaternas migrationsministrar skulle acceptera parlamentets linje. De flesta EU-länderna kan leva med nuvarande ordning där Italien och Grekland tar emot nästan alla flyktingar som sedan söker sig till Tyskland, Frankrike eller Sverige.
Det är en tung börda för Medelhavsländerna som präglas av svag ekonomi, men vad värre är förhalar det lösningen på flyktingsmugglingen. Det råder fortfarande en situation på Medelhavet där tusentals flyktingar lägger sina liv i händerna på giriga och likgiltiga smugglare. Hittills i år har 2 776 personer omkommit när de försökt korsa vattnen mellan Afrikas nordkust och Europa.
Analyser av data från räddningsaktionerna visar att en stor del av flyktingarna som kommer via Libyen är ekonomiska migranter. Dessutom har det visat sig att räddningsaktionerna, som sker allt närmare Libyens kust, gjort att smugglarna kunnat sänka sina kostnader. En finess i parlamentets förslag är att migranter som uppenbart saknar flyktingstatus skall kunna skickas hem betydligt smidigare. Det är något som lär minska flyktingsmugglarnas makt.
Situationen är ovärdig för alla parter men blir en regelrätt tragedi när så många liv går till spillo på Europas tröskel. Det är något som ministerrådet förhoppningsvis har i åtanke när man skall försöka nå en kompromiss.
