"Fasta är en träningssak"

Ramadan går in i sin tredje vecka idag. För Iqra Abullahi Hassan är det tredje gången hon firar Ramadan i Sverige. För Abdi Fatah Yusuf Ibrahim och Nima Yusuf Ibrahim är det första gången. Alla tre kommer från Mogadishu i Somalia, medan Ayat Danan kommit hit från Syrien alldeles nyss. Klockan tolv går de hem för dagen, men inte förrän klockan tio i kväll får de bryta fastan.

I år är det ett av de tuffare åren för fastande svenskar med uppemot 21 timmars fasta för dem som följer solens upp- och nedgång. Jämfört med Somalia är det sex timmar längre. Det är kort tid att hinna äta, och ofta får man ta av den tid som man normalt skulle ha sovit på. Det gör att tröttheten kan bli besvärlig efter ett tag. Alla fyra barnen fastar men på olika premisser.

– Fasta är en träningssak. Man får börja fasta några timmar även när man är lite yngre, säger Nima.

– Man kan fasta så länge man klarar av det och bryta när man inte orkar, det brukar jag göra, säger Iqra.

– Jag fastar varannan dag, berättar Ayat.

Ju längre in i fastan man kommer, desto jobbigare blir det, tycker de. Men det känns bra att delta.

– Vår profet Mohammed säger att vi ska fasta, det är obligatoriskt. Om man inte har någon anledning att låta bli så är det något som alla muslimer ska göra. Jag känner mig mer som en vuxen när jag gör det, säger Nima.

Det är viktigare än vanligt att samlas på kvällarna för att äta - och att be.

– Det är viktigt att börja med vatten, lite dadlar och så samlas vi till böntiden, säger Abdi Fatah.

Man bör undvika att bli arg eller vara avundsjuk, man ska högakta sin familj under Ramadan. Är det svårt att undvika att visa ilska?

– Det är ingen bra egenskap egentligen, det ska man alltid tänka på. Man får tillfälle att träna på att tygla sitt humör, tycker Nima.

Iqra menar att det är stor skillnad att fira här och jämfört med i Mogadishu.

– Vi äter ungefär samma mat här som i Somalia. Men det smakar inte likadant. Jag saknar frukten. Somaliska bananer smakar mycket mer och det finns andra grönsaker som man inte får tag i.

Varje förmiddag köps matvarorna på marknaden, allt är helt färskt: kött, grönsaker och frukter. En annan stor skillnad är ekonomisk för barnen.

– I Somalia fick vi pengar!

Iqra skrattar när hon säger det.

I Somalia brukade familjen få många besök, och alla hade en slant till barnen. När barnen besökte släktens äldre fick de också ofta pengar. Nu när släkterna är spridda över flera länder har man inte så många att hälsa på längre, så den efterlängtade slanten uteblir.

Anna Fritzén