Insats hejdar ungdomsbrott

Projektet bygger på ett nära samarbete mellan framförallt polis, socialtjänst och skola som tillsammans hjälper ungdomar som hamnat på glid. I vissa fall har även andra aktörer som idrottsföreningar varit viktiga stöttepelare.

– Vi får in en samlad bild om vilka behovsområden vi behöver arbeta med och vilka insatser vi kan erbjuda ungdomen och familjen. Framgångsfaktorn har varit att vi mobiliserar våra resurser, det har gett en ökad tillit och tydlighet gentemot ungdomarna och deras familjer. Alla har olika kompetens och det är viktigt att vi möts på mitten, säger Anna Pertell som är familjebehandlare och samordnare för de olika instanserna.

I dagsläget riktar sig projektet till ungdomar från 12 till 18 år i Arabyområdet i Växjö. För att ungdomarna ska få hjälp krävs ett samtyckte från vårdnadshavarna.

– Hittills har det inte varit något större problem, alla föräldrar är måna om sina barn oavsett om de har svårigheter själva. Men ibland måste man motivera familjen och inge hopp om förändring, det kan ta olika lång tid.

Hittills har sju ungdomar och deras familjer deltagit och majoriteten har tagit sig ur brottsligheten.

– Vi kommer ju in i deras liv och det upplevs kanske som vi stör till en början. Utmaningen ligger därför i att få dem att göra aktiva val som är gynnsamma för dem. Man måste tänka på att de bor kvar i samma område och har samma umgängeskrets så det är inte alltid enkelt.

Projektet fortlöper fram till juni nästa år. I augusti fattar nämnden för Arbete och välfärd beslut om projektet ska övergå i en fast verksamhet.

– Målet är att det ska bli en permanent verksamhet som kan erbjudas alla ungdomar i Växjö. Det behövs helt klart och kan ge stora samhällsekonomiska vinster, utöver vinster på individnivå säger Anna Pertell.

Oliver Rosengren, ordförande i nämnden, är positiv till arbetet.

– Jag tror på den här arbetsformen. Det bygger på mycket enkla principer, när man hjälps åt så blir stödet mer effektivt och man riskerar inte att saker och ting faller mellan stolarna, säger han.

– I dagsläget är det svårt att säga något om kostnaderna, utan vi ska nu noggrant gå igenom verksamheten. Det är ju inte en helt ny verksamhet utan en ny arbetsform med personal som finns. Man måste också ställa den offentliga utgiften för den här insatsen mot alternativ kostnad för utanförskap.

Rebecka Svensson