Annons

Martin blev misshandlad på jobbet – riktar hård kritik mot rättspsyk

Martin Mattsson 32, blev misshandlad av en patient på rättspsyk.
Efter sjukskrivningen tvingades han jobba nära samma patient igen.
Då blev han misshandlad en gång till – och anklagad för tjänstefel.
Växjö • Publicerad 7 januari 2019

– Jag tycker faktiskt att de hanterade det horribelt, säger Martin Mattsson.

Han har tidigare arbetat som skötare på Rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Sammanlagt jobbade han där i cirka ett och ett halvt år.

Annons

– När jag började där var vi en bra personalstyrka. Chefen var också bra. Men sedan fick vi en ny chef, där prioritering på säkerhet blev sämre. Fler och fler av den rutinerade personalen slutade och för varje ny person förändras dynamiken i gruppen till det sämre, säger han.

– Domen i sig är väl en tom seger för han kom lindrigt undan. Men det är ändå på sätt och vis ett avslut, att jag har fått upprättelse för att jag har varit utsatt för ett brott, säger Martin Mattsson som arbetat i ett och ett halvt år på Rättspsykiatriska kliniken i Växjö.
– Domen i sig är väl en tom seger för han kom lindrigt undan. Men det är ändå på sätt och vis ett avslut, att jag har fått upprättelse för att jag har varit utsatt för ett brott, säger Martin Mattsson som arbetat i ett och ett halvt år på Rättspsykiatriska kliniken i Växjö.Foto: URBAN NILSSON

Martin Mattsson har många synpunkter på rättspsyk och arbetsmiljön där men det är särskilt en händelse som sticker ut. Den finns numera dokumenterad i en tingsrättsdom, daterad den 2 oktober 2018.

Enligt domen blev Martin Mattsson misshandlad av en patient under ett arbetspass på rättspsyk. Patienten har dömts till rättspsykiatrisk vård för våld mot tjänsteman och ska betala ett skadestånd på 8 600 kronor till honom. Domen har inte överklagats.

– Domen i sig är väl en tom seger för han kom lindrigt undan. Men det är ändå på sätt och vis ett avslut, att jag har fått upprättelse för att jag har varit utsatt för ett brott.

Det som hände går tillbaka till sommaren 2016. Martin Mattsson berättar att han hade jobbat hårt under en period samtidigt som han studerade. Han beskriver det som att han var utmattad när patienten misshandlade honom första gången.

– Det som gjorde att han kunde slå mig första gången var helt enkelt att mina sinnen inte var skärpta. När man är i den miljön ska man vara på tå men jag försökte bara mer eller mindre hålla mig vaken. Jag var väldigt, väldigt trött och sliten.

Martin Mattsson var sjukskriven i cirka en månad efter den första misshandeln.

– Jag var ett riktigt vrak. Jag låg i sängen och sov jättemånga timmar. Jag hade återkommande migrän, näsblod och skakningar i händerna så fort pulsen gick upp lite grann. Käken, som blev illa tilltygad, knäppte som fasen. Så fort det var något med lite tuggmotstånd, som en köttbit, kunde jag inte bita igenom det.

Kort efter att han kommit tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen blev han beordrad att jobba på den avdelning där patienten som misshandlat honom var placerad.

– Jag blev förtvivlad. Jag hade en överenskommelsen med chefen att jag skulle arbeta på en annan avdelningen och ha så lite med patienten att göra som möjligt. Det är helt enligt den rutin som man ska ha. Mest för att det är en stress för patienten att möta den som man är i rättsprocess mot. Men det är också en säkerhetsfråga för personalens del, att vi inte ska behöva möta en person som vi är i process mot.

Annons

Det tog bara några timmar efter att Martin Mattsson hamnat på samma avdelning som patienten innan det blev tumult och patienten träffade honom med ett knytnävsslag i ansiktet.

Det finns olika versioner av hur situationen hanterades. Martin Mattson fick efter en tid veta att kollegor anklagat honom för tjänstefel. Själv anser han att han försvarade sig på ett korrekt sätt och patienten har också erkänt slaget och är dömd för det.

– Det var svårt men jag använde en teknik som varken innebar slag, spark eller högt fall, säger Martin Mattsson.

Han jobbade som timanställd och efter den andra konfrontationen med patienten konstaterade han att han fick allt färre timmar på rättspsyk.

– Jag slutade i oktober 2016. Mest för att jag inte fick några pass. De ville inte ha mig kvar helt enkelt.

Martin Mattsson kopplar själv ihop de färre timmarna med de två bråken med patienten.

– Det var till följd av de här båda tillfällena men det är jag som har varit offer i hela den här situationen. Jag har försökt värna mig själv, kört på det som jag lärt mig tidigare och stått upp för mina rättigheter. Det är något som inte uppskattas på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö.

Efter den andra misshandeln upptäckte Martin Mattsson att klinikledningen inte polisanmält händelsen.

– Jag blev förbannad. Det ska ju ske efter rutiner. När man börjar där är de så noga med att vi ska jobba efter rutiner, mallar och ha krisbedömning efter allt möjligt. Men det här hade de inte följt upp. Kliniken hade skitit i mig så jag gjorde en egen polisanmälan.

Det är den anmälan som sedan ledde fram till en fällande dom i Växjö tingsrätt.

Annons

Martin Mattssons egen dom – mot rättspsyk – är hård efter den tid som han jobbade där, från mars 2015 till oktober 2016.

– Kommer det in någon i den världen med talang och bra potential utnyttjas de till fullo. Så fort du börjar ställa lite krav blir du bara en kugge som kan bytas ut när som helst. Om du då är som jag, som jobbat lite med arbetsrätt och lite fackligt och trycker på fel och brister för att verksamheten ska förbättras, blir du väldigt obekväm. Då försöker de hitta någonting som gör att du får gå, säger Martin Mattsson.

David Wirdelöv är säkerhetsansvarig och biträdande verksamhetschef på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Det är han som tar de frågor som Smålandsposten ställer med anledning av det som Martin Mattsson berättat.

– Det handlar om en speciell patient och, kan man säga, en speciell medarbetare. Vi uttalar oss inte i specifika fall. Däremot kan jag på ett övergripande plan säga att Växjö leder i Sverige när det gäller polisanmälningar och anmälningar till myndigheter. Det är verkligen mycket anmälningar från vår sida men jag kan inte gå in och kommentera något i specifika fall, säger David Wirdelöv.

I det här fallet blir det ju som att ni agerar som en egen domstol. Varför blir det så?

– Rent allmänt anmäler vi väldigt mycket. Det är enskilda fallet kan jag inte uttala mig om. Det går inte. Det är med respekt för patienten som individ och medarbetaren som individ, så vill vi inte hänga ut någon.

Men ni behöver inte hänga ut patienten och här är en person som själv berättar sin version öppet. Då finns det väl igen anledning att inte säga var ni står i det här fallet?

– Vi har valt att inte kommentera enskilda fall och det är en ståndpunkt som vi håller fast vid, säger David Wirdelöv.

Lennart ErnstssonSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons