Olle Larsson: Olle Larsson: Är Sverige verkligen 500 år?
Den svenska nationaldagen brukar vanligtvis inte engagera särskilt många. Visst hålls det tal, delas ut flaggor och sjungs nationalsång på många platser i landet men mycket sällan blir firandet föremål för rubriker i de stora dagstidningarna eller fördjupade reportage i Sveriges television. I år är det annorlunda. Det har nämligen gått 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs den 6 juni 1523 och massmedia är inte sena att slå mynt av detta jubileum. Det är något med de jämna årtalen som fascinerar och förvandlar siffrorna till magi. Ett halvt årtusende ska firas med pompa och ståt. Men vad är det egentligen vi firar? Det verkar som om fokus har förskjutits från den kungliga huvudpersonen till själva landet Sverige. Med stora bokstäver har löpsedlar och programtablåer ropat ut att Sverige fyller 500 år i år. Detta har fått experter av olika slag att gå i taket och tala om historieförfalskning. Det är inte varje dag som tidigmodern historia vållar debatt och vi som är historiker tackar och tar emot. Men samtidigt tvingas vi också själva att ta ställning till detta påstående. Är det verkligen sant?
Att förmedla kunskap om det förflutna är inte sällan ganska komplicerat. För att få genomslag måste berättelsen vara kraftfull samtidigt som den ska vara sann. Men att skildra det förflutna i all dess komplexitet är omöjligt. Den som försöker berätta allt riskerar att placera åhöraren i en förflutenhetens skog där historien skyms av alla träd. All förmedling handlar om att förenkla verkligheten utan att förvanska densamma. Det är en veritabel seglats mellan skrönans Skylla och vetenskapens knastertorra Karybdis. I fallet med firandet av årets nationaldag är det svårt att inte dra slutsatsen att många låtit sig falla för den klatschiga förenklingens suggestiva formuleringskonst. Att påstå att Sverige i år fyller 500 år må vara slagkraftigt men riktigt sant är det inte. Allt beror på vad det är man egentligen menar.
Kungariket Sverige blev till genom en sekellång process som framför allt pågick under 1100- och 1200-talen. Ett svenskt rike växte fram mellan sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren och utökade successivt sitt territorium. Det är omöjligt att säga vilket år detta rike var färdigt. Det tidiga Sverige var ett land där centralmakten var svag och hade svårt att nå undersåtarna i rikets olika delar. Detta förändrades emellertid för 500 år sedan. Under Gustav Vasas tid på tronen växte sig staten allt starkare. Skatterna höjdes, kontrollen ökade, den protestantiska tron infördes och det medeltida valkungadömet ersattes av en monarki, där kronan blev ärftlig. Den nordiska trestatsunionen upphörde att existera och Sverige förvandlades till en stark furstestat. Därför är det mer korrekt att säga att det är den starka svenska statens födelse som vi firar i år snarare än det svenska rikets grundläggning. Det är som om begreppen rike och stat förväxlats i sökandet efter en säljbar och effektiv berättelse.
Jag anser att man mycket väl kan fira att det är 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung i Sverige. Den som vill förstå det moderna Sveriges uppkomst kommer inte runt den första Vasakungen. Sverige är fortfarande protestantiskt, staten stark och kronan ärftlig. Men det gäller att veta vad det är man firar. När Gustav Vasa klev upp på tronen hade det svenska riket redan flera hundra år på nacken.
”Den som vill förstå det moderna Sveriges uppkomst kommer inte runt den första Vasakungen. Sverige är fortfarande protestantiskt, staten stark och kronan ärftlig. Men det gäller att veta vad det är man firar. När Gustav Vasa klev upp på tronen hade det svenska riket redan flera hundra år på nacken.”
