Raka spåret till Växjö – trodde Jan

– Så här i efterhand är det ju rätt lustigt. Men när man satt där var det inte speciellt kul, säger han.

Kurs i Stockholm måndag, tisdag. Sedan var det tåget hem till Växjö på tisdagskvällen den 30 november för Jan Hjortsberg, regionchef på Transportgruppen.

- Jag tyckte att det skulle bli rätt skönt att få sjunka ner i sätet, luta mig tillbaka och läsa en tidning, säger han.

SJ:s X2000-tåg mot Växjö, med avgång 17.50, skulle dock dröja. Efter att ha stått i kylan på perrongen en bra stund kom beskedet att tåget var försenat och skulle avgå först 18.50. En tid som snart flyttades fram ytterligare, till 19.30. När Jan väl kom ombord fick han äntligen ett positivt besked: Tåget skulle göra sitt första stopp i Alvesta.

– Jag kände bara "åh, vad skönt, då är det avklarat".

Men redan i Södertälje stannade tåget. Där fick Jan och övriga resenärer besked om att tåget skulle gå via Katrineholm. I Katrineholm kom nästa bakslag. Tåget skulle gå via Göteborg.

– Det var surrealistiskt. Vi passagerare tittade på varandra och undrade om vi hade hört rätt. Och vi fick ingen förklaring till det heller.

– Men jag måste ändå säga att personalen var jättegullig, och det fanns mat och dryck ombord.

Strax efter midnatt passerades Mölndal och då lät lokföraren – till allas förvåning – meddela att tåget var en timme försenat.

– Det kändes nästan som om man hade förlorat förståndet. Att man var på en annan planet. En timme försenat! När vi var i Mölndal och egentligen skulle ha varit i Växjö för mer än tre timmar sedan.

Från Göteborg bar det vidare söderut via Halmstad för att halv fyra på morgonen nå Hässleholm. Därifrån blev det buss till Växjö.

Klockan 04.55 rullade den på Växjö station.

– Och då gick det inte att få tag på någon taxi. Så jag fick ringa och väcka min sambo som kom och hämtade mig.

Ett äldre par som stod och frös, och inte hade någon att ringa, fick också skjuts till bostaden på Högstorp.

– De sade att de hade frusit ihjäl om vi inte hade hjälpt de. Så det kändes ju bra att kunna göra en god gärning också.

Jan Hjortsberg tar händelsen med ro. Han har rest en hel del med tåg, och aldrig råkat ut för några större förseningar tidigare. Och han kommer att ta tåget igen.

En viss kritik riktar han dock mot att personalen inte meddelade vad som var orsaken till den kraftiga förseningen. Hade de bara fått reda på att en kontaktledning skadats mellan Norrköping och Mjölby hade det åtminstone varit en förklaring och lite lättare att acceptera.

- Och de hade kunnat försöka sätta in bussar när de visste att det skulle bli väldiga förseningar. De borde ha försökt göra det redan i Stockholm, eller i vart fall i Katrineholm eller till och med i Hallsberg.