Tuffa dagar för Tomoko

Fredagen var hemsk, efter att äntligen lyckats somna vid fyratiden på natten väcktes hon av ett sms vid halvsjutiden om jordbävningen. Först reagerade hon inte så mycket eftersom det inte är ovanligt med jordbävningar i Japan. Efter ett tag blev hon dock orolig i takt med att informationen via medier nådde Sverige. När hon dessutom inte fick tag i familjen hemma i japanska Sendei blev hon riktigt orolig. Men hon gick trots allt till jobbet som språklärare på Katedralskolan. Men hela tiden gnagde oron.

– Jag försökte ta kontakt via telefon och internet men lyckades inte. Oron när man inte får kontakt är obeskrivbar. Vilka har klarat sig?

Systern lyckades få iväg ett mejl via sin telefon under en kort öppning i telenätet. Det sa kort och gott: Vi är OK. Inte mycket mer.

– Sen fick jag också kort efteråt veta att mor och far levde men min bror fick vi inga besked om förrän efter två dagar. Det var två hemska dagar, säger hon.

När beskedet sedan kom om att även brodern klarat sig var det en enorm lättnad.

– Vi bara kramades och grät, berättar hon och maken Daniel Martin.

Hon sitter i soffan i lägenheten i Växjö. Bredvid sitter hennes svenske make och stöttar, de följer nyhetsflödet från Japan via internet. Bilderna och filmerna från hemlandet om jordbävningen, tsunamin och följderna har tärt på henne. Hemstaden Sendei är en av de kuststäder som drabbats av både jordbävning och tsunami.

– Det är jobbigt att sitta här i Sverige och se allt det hemska som händer där. Jag skulle vilja flyga dit på en gång och hjälpa till, men det är omöjligt just nu, och jag skulle ändå inte kunna göra särskilt mycket om jag kom dit, säger hon bedrövad.

Hennes närmaste familj bor i centrum av staden och klarade sig ganska bra. Huset var ordentligt byggt för att tåla jordbävningar och har klarat sig ganska bra. Men fortfarande saknas ett 30-tal släktingar och vänner som hon inte fått kontakt med eller besked om hur det gått för.

– Det är väldigt jobbigt, men jag känner på mig att de klarat sig.

Systern har berättat om skalvet och vad som hände, men det värsta är långt ifrån över. Fler efterskalv väntas och många fruktar fortfarande ett riktigt stort efterskalv. Dessutom är det stor brist på el, vatten och mat i området.

– Ja, det känns konstigt att andas ut över att de klarat sig och samtidigt vara oerhört orolig över vad som väntar dem. Det är hemskt att vara med om en kraftig jordbävning men det är lika hemskt efteråt med eftersökningar och de problem som uppstår, mycket sjukdomar kan spridas eftersom avloppsledningar brustit till exempel. Det är nu det riktigt svåra börjar.

Tomoko Martin kom till Sverige 2000 som utbytesstudent och har studerat i flera omgångar i Sverige. 2006 träffade hon Daniel och blev kvar här, de gifte sig i somras.

– Vi fick biljetter till Japan i bröllopspresent av mina föräldrar och planerade att åka dit i sommar. Nu får vi se vad som händer, säger hon bekymrat.

– Vi kanske kan åka dit ändå, vi borde kunna bidra med något, säger Daniel Martin.

Så fort det är möjligt kommer hon att försöka skicka ner paket med saker som kan hjälpa dem där hemma. Hon hoppas också att många i Sverige kan hjälpa till. Fram till dess kommer hon intensivt att följa nyhetsflödet. Men hon säger att det är svårt att förstå omfattningen.

– Jag hoppas att de flesta av dem som saknas trots allt lever. Inte bara de i min släkt utan alla drabbade. I sådana här lägen är det viktigaste inte de materiella sakerna utan att folk får leva. Jag hoppas att de hann undan till bergen och inte kan kontakta sig med omvärlden.