Lärare: ”Man ska inte tvinga föräldrar att skicka sina barn till en skola där de inte mår bra”

En kartläggning, som Karolinska Institutet presenterade i fjol, visar att mindre än sex procent av lärarna anser att deras utbildning förberedde dem för att arbeta med barn som har neuropsykiatrisk diagnos.

Men Ellinor Silvudden, facklig företrädare för Lärarnas Riksförbund i Växjö, menar att problemet inte är kunskapsbrist hos lärarna utan att undervisningsmiljö, arbetssituation och resursbrist gör det omöjligt att leva upp till skollagen.

– Jag tycker det är taskigt att lämna läraren ensam med kunskapen om vad man kan göra när det inte finns resurser. Man känner sig otillräcklig.

Grundskolans nuvarande läroplan, Lgr 11, bygger på grundtanken om en inkluderande skola.

– Vissa hävdar att inkluderingen har gått för lång. Jag skulle snarare säga att inkluderingen aldrig genomförts. Det är en misstolkning att inkludering innebär att alla ska sitta i samma klassrum och göra samma sak, säger Ellinor Silvudden.

Innebörden är i själva verket den rakt motsatta. En inkluderande skola är så mångsidig att den fungerar för alla. Undervisningen ska anpassas till elevernas speciella behov och olika sätt att lära.

– Det ska finnas så mycket flexibilitet i vilka personer som kommer in i klassrummet, vilka läromedel vi jobbar med och i vilka konstellationer vi sitter, att det inte är något konstigt med att jag en dag jobbar extra med vissa elever, menar Ellinor Silvudden.

Hon poängterar att det också kan handla om att erbjuda större utmaningar.

– Vi har ju även problemet att vi inte tar tillvara på de särbegåvade eleverna, som kan vara just de som har NPF, och som nästan bryts ned av att vi sitter och nöter.

Men hennes verklighet är långt ifrån idealet.

– Där står man med alla eleverna i ett ekande klassrum, det är frustrerande. Vi måste ges möjlighet att jobba så som det är tänkt!

Hon några exempel på vad det kan innebära rent praktiskt.

– Jag skulle nästan behöva en hel lägenhet med 2–3 rum med olika möbler och akustik. En del barn behöver lära sig genom att fråga varandra medan andra störs fruktansvärt av att det pratas. En del föredrar katederundervisning, andra behöver alltid individuella instruktioner. Någon kan inte läsa högt, andra behöver göra sina redovisningar muntligt. Inkluderingen gör att vi inte kan skicka iväg de elever som är störande och det vill vi inte heller, men vi måste ges vettiga förutsättningar.

Ellinor Silvudden tror att det är möjligt att skapa en skola som är inkluderande på riktigt. Men då måste det också få kosta.

– De insatser som krävs görs inte idag.

Under sin 20 år som lärare har Ellinor Silvudden upplevt en attitydförändring.

– Förr var det inte så farligt om man hade någon etta i betyg. Nu är det väldigt stora insatser på de som inte når E, likadant med närvaron. Det kan upplevas som att man jagar eleven och att man jagar föräldrarna.

Det har även gått trender i arbetssättet.

– Ett tag var det fult med katederundervisning, istället slängde man ut ett arbetsblad med fyra–fem veckors planering. Men den pendeln har nog svängt nu.

Föräldrar till barn med diagnoser, som Smålandsposten talat med, menar att insatserna ofta dröjer tills skolan riskerar att få elever som går ut utan godkända betyg.

– En pedagogisk utredning handlar oftast om att man inte når målen. Men man kan må dåligt innan det märks i resultaten, säger Ellinor Silvudden.

Kan prestationskraven vara en del av problemet?

– Ja precis, säger man ”det räcker om du gör ditt bästa” till ett barn med Aspergers tre gånger om dagen betyder det att de ska prestera på topp tre gånger. Då är de helt slut.

Ellinor Silvudden har följt debatten om hemmasittare. Hon upplever att skolans attityd gentemot vårdnadshavarna blivit hårdare. Att skolplikten tycks överordnad kommunens egna skyldigheter enligt skollagen.

– Att kommuner hotar med vite mot vårdnadshavare verkar bli vanligare. Under mina tio första år som lärare hörde jag aldrig talas om det. Nu försöker man med hot istället för att erbjuda något som gör att barnet känner sig välkommet till skolan igen.

Som exempel på denna attityd har Ellinor Silvudden printat ut Stockholms stads Handlingsplan för hantering av elevers frånvaro, som hon visar. Fokus ligger på kontroll och rapportering.

När utbildningsnämndens ordförande Pernilla Tornéus (M) i fullmäktige fick en fråga om hur Växjö kommun arbetar med de så kallade hemmasittarna hänvisade hon till de nya riktlinjer man tog fram för ett år sedan. De är inspirerade av just Stockholms stads handlingsplan.

– Man skriver ihop en handlingsplan på elva sidor och sätter i händerna på lärarna. Och så handlar det om hot och straff, suckar Ellinor Silvudden.

Frågan om hemmasittare handlar, enligt henne, istället hur man ska arbeta för att barn inte hamnar i en situation där skolan känns så jobbig att de inte längre klarar av att gå dit.

Ellinor Silvudden ser den tidiga utslagningen i skolan som en del av en större samhällsförändring.

– Inkluderingen finns ju inte på arbetsmarknaden heller. Man ska vara både stresstålig, flexibel och analytisk samtidigt. Det är personlighetsdrag som inte finns i en och samma människa. Skolan är en spegling av samhället. Och det gäller inte minst lärarnas situation. Man kommer hem och känner sig otillräcklig. Jag kan inte bara gå till rektorn och säga att den här eleven behöver stöd, fixa något, utan det är upp till mig och jag gör så gott jag kan.

Smittar lärarnas tuffare arbetssituation av sig i klassen?

– Ja. Är man stressad och känner sig otillräcklig går det över i frustration.

Denna upplevelse är utbredd bland Lärarnas Riksförbunds 800 medlemmar i Växjö. I en enkät genomförd så sent som i december 2018 anser 90 procent av de svarande att arbetsbelastningen ökat under de år de varit yrkesverksamma. Och detta är det vanligaste skälet till att 73 procent av medlemmarna har funderat på att lämna yrket.

Var ligger då ansvaret för att så många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte får den hjälp de behöver i skolan och antalet hemmasittare ökar?

– Vi har väldigt ambitiösa tjänstegarantier och måluppfyllelser. De är svåra att leva upp till och måste få kosta.

Ansvaret ligger alltså hos politikerna?

– Ja, antingen måste man anpassa ambitionerna eller resurserna. Många av oss lärare är ambitiösa och för oss är det påfrestande att inte kunna uppfylla målen, inte kunna göra det vi ska.

Ellinor Silvudden är själv mamma till en pojke med neuropsykiatrisk diagnos och har alltså båda perspektiven, vårdnadshavarens och skolans.

– Han var väldigt krävande och svår att få nöjd. Det behövde hända saker hela tiden och han ville alltid bli buren. Han var nog inte mer än fyra år när vi träffade en barnpsykolog. På förskolan sa alltid personalen att han var så duktig och ordentlig, han lekte inte utan var som en minivuxen.

Ellinor Silvudden berättar att sonen har 140 i IQ och kräver mycket stimulans.

– När han började i förskoleklass blev han utåtagerande. Den som blir ett problem för andra får snabbare hjälp än någon som är tyst och vänder det inåt.

Sonen fick direkt en elevassistent, har anpassad skolgång och det är specialpedagogen som har ansvaret för insatserna. Ellinor Silvudden tycker det fungerar väldigt bra.

– Men det är kanske för att jag är från skolans värld, jag vet vad jag har rätt till. Samtidigt vågar jag lita på skolan. Jag tror att en del föräldrar är lite rädda för att vara ärliga med hur de har det hemma eller hamnar i en försvarsposition. Föräldrarna känner sig otillräckliga när de inte får iväg barnet till skolan.

I december stod 316 barn och ungdomar i kö för utredning på Bup i Region Kronoberg. 286 av dem hade väntat längre än vårdgarantins 30 dagar. Det är kris inom barn- och ungdomspsykiatrin på många platser i landet. I Kronoberg, där inte ens var tionde utredning kommer igång inom lagstiftad tid, är situationen allra sämst.

– Det gör att allt ansvar hamnar på föräldrar och skola, säger Ellinor Silvudden.

Hon berättar att hon nu lyft frågan med Utbildningsförvaltningen om hur man ska samarbeta med regionen så att barn snabbare får hjälp.

– Situationen är akut. Det här är en stor fråga för lärarna, säger hon.

– Har man skolplikt, och den trycker man väldigt starkt på, då måste man också ha en väldigt trygg skola. Man ska inte tvinga föräldrar att skicka sina barn till en skola där de inte mår bra.

Källor:

Inkluderingsarbete för barn och ungdomar vid svenska skolor: en kartläggning bland 4778 anställda vid 68 skolor. Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet (KIND), 2018-04-16

Sveriges Kommuner och Landsting

Läs övriga artiklar i serien om hemmasittare: