Hjälp – våra ungdomar går under
Vi föräldrar får agera koordinatorer i våra barns liv och utan vårt engagemang så faller våra barn medan vi ser på. Det tär på oss föräldrar att bära våra vuxna barn med alla svårigheter. Vi är inte bara oroliga för våra barn utan även för vår egen hälsa.
Nu är det snart dags för val. Hur tänker ni politiker om alla de unga med olika funktionsnedsättningar/psykisk ohälsa och deras ökande psykiska ohälsa?
Bjud gärna in oss föräldrar, vi berättar mer än gärna om vår situation.
LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor. Det låter bra i teorin. Dock menar vi att lagen inte fungerar i praktiken.
Läkare, vårdcentral, tandläkare, arbetsförmedling, försäkringskassan, beroendeenhet, NP-team, boendestöd,ungdomsgrupp, vuxenpsykiatri, ekonomiskt bistånd, vuxenhabilitering, polis, personligt ombud, ja listan kan göras lång över de myndigheter/personer som vi har kontakt med.
Människor med psykisk funktionsnedsättning/psykisk ohälsa har många gånger inte förmågan eller orken att leva upp till de krav som ställs i samhället idag. Många gånger är vi oroliga för att våra barn helt enkelt inte orkar och väljer att ta sina liv.
I våra egna samtal och i möten med andra föräldrar i samma situation framkommer många gånger både besvikelse, frustration och trötthet. Många upplever att de slussas runt mellan olika myndigheter och institutioner när de ber om hjälp.
Flertalet känner unga vuxna som hamnar i ett missbruk på grund av utanförskap och depressioner. Väntetiden kan vara flera år på att få en utredning, och har du då fastnat i ett missbruk så får du ingen utredning.
Vi ser ofta att dessa ungdomar hamnar i ett utanförskap och får ekonomiska problem. Det är vanligt att föräldrar betalar sina vuxna barns hyror med mera. När dessa ungdomar söker stöd ekonomiskt är det många gånger omöjligt för dem att klara de hårda krav som ställs.
Vi föreslår:
Samordning mellan olika myndigheter, sjukvård med mera. En kontakt som samordnar ett team kring våra ungdomar. När ungdomarna tar steget ut i vuxenlivet ska de få det stöd de behöver för att vara självständiga. Vi har rätt att vara föräldrar till våra ungdomar. Inte några heltidsarbetande myndighetsexperter, gode män eller boendestödjare.
Så politiker, vad säger ni? Hur vill ni arbeta med den allt mer ökande gruppen av människor med olika funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa?
Sophie Rålin, Johan Råhlin, Anette Rosén, Magnus Rosén, Susanne Sandström, Christian Sandström, Marie Holgersson
