Annons

Ibland går det för fort – kan folkbildning vara en del av lösningen?

När regelverket för sjukresor ändrades förra hösten, borde vi ha haft längre startsträcka för att förbereda både personal och patienter mer grundligt. Nu känner folk att de blir övergivna när de får besked att fixa hemresan bäst de kan efter exempelvis ett akut besök på lasarettet. Det skriver Britt-Louise Berndtsson, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Kronoberg.
Debatt • Publicerad 16 augusti 2019
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
När du kallas till besök inom vården får du åka buss med kallelsen som biljett. På sjukhuset bör servicedisken ha kunskap om länstrafikens tidtabeller och appar, skriver Britt-Louise Berndtsson.
När du kallas till besök inom vården får du åka buss med kallelsen som biljett. På sjukhuset bör servicedisken ha kunskap om länstrafikens tidtabeller och appar, skriver Britt-Louise Berndtsson.Foto: Per Jodenius

Under ett år tar regionens förtroendevalda och tjänstemän tusentals beslut. De allra flesta blir bra, förbereds före införande genom förstudier och går som på räls. Vi ser nu till exempel fram emot ombyggda och utökade lokaler vid Ljungby lasarett, vi jobbar med barnens bästa i Kronoberg tillsammans över hela länet, vi ska införa vårdval för barn- och ungdomspsykiatrin, vi ska stärka den nära vården så den kommer ännu närmre och vi ska på sikt bygga helt nytt sjukhus i Växjö. Fantastiska beslut vart och ett av dem.

De flesta kontakter jag får från allmänheten sedan en tid tillbaka handlar dock om sjukresor. När vi ändrade regelverket för sjukresor förra hösten, borde vi ha haft längre startsträcka för att förbereda både personal och patienter mer grundligt. Nu känner folk att de blir övergivna när de får besked att fixa hemresan bäst de kan efter exempelvis ett akut besök på lasarettet. De blir uppmanade att be någon i familjen eller någon bekant att hämta hem dem alternativt att ta bussen hem, trots att de hade annan typ av skjuts in.

Annons

Orsaken är att kostnaderna för sjukresor ökat mycket kraftigt. Det gällde att fatta beslut som skulle stoppa blödningen av pengar. Sjukresor belastar numera respektive vårdenhet som beviljar dem. Meningen är att behov ska styra. När du kallas till besök inom vården får du åka buss med kallelsen som biljett. Vissa diagnoser kräver annat transportmedel, och då är det vårdenheten som kan avgöra detta.

Region Kronoberg borde ha förberett både personal och patienter inför förändringen. Då hade en hel del missnöje och frågetecken kunnat undvikas. Alla har faktiskt varken anhörig eller bekant att be. Alla har inte heller råd att ta taxi för tusentals kronor.

Många kan inte heller länstrafikens rutiner och system. Hur köper man biljett? Var finns närmaste busshållplats? Byggs det inte om och flyttas hit och dit? När går bussen, om den nu går?

Här har vi som håller på med folkbildning och lär ut digitala mysterier ytterligare ett område att täcka in. På sjukhuset bör servicedisken ha kunskap om länstrafikens tidtabeller och appar. I väntrum där det finns bildskärm kan länstrafiken visa hur man laddar ner app och hittar sin resa. I studiecirkeln, när man lär sig hantera sin smarta telefon eller platta, bör det ingå att ladda ner app för kollektivtrafik och hur man kan betala sin resa. Detta kommer att underlätta i vardagen. Förhoppningsvis ökar användandet av buss och närtrafik, som nu sprids över hela Kronoberg. Det gynnar även miljön.

Alla blir inte nöjda för det. Taxichaufförer vittnar om att de får hjälpa patienter från taxin fram till ytterdörren hemmavid, fastän sjukvården rekommenderat patienten att ta bussen hem. Här hoppas jag vi landar i en mer balanserad verklighet innan året är slut. Vi får hjälpas åt med kunskap och resor efter behov.

Britt-Louise Berndtsson (C), ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Kronoberg

Annons
Annons
Annons
Annons