Nollvision behövs för mäns våld mot kvinnor
Mer än en tredjedel av världens kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld enligt en forskningssammanställning från WHO (2013). Mäns våld drabbar kvinnor i alla länder, kulturer, åldrar och sociala grupper.
2014 presenterade Europaparlamentet en rapport där 42 000 kvinnor intervjuades om erfarenheter av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld. Resultatet är skrämmande. Enligt rapporten har var fjärde svensk kvinna över 15 år utsatts för fysiskt våld av sin partner. 10 procent har erfarenhet av sexuellt våld. Men det stannar inte där. Bara under 2018 dödades 22 kvinnor i Sverige av en man de haft en nära relation till, enligt Brottsförebyggande rådet.
Det är lätt att säga att utsatta kvinnor ska bryta upp. I verkligheten är det mycket svårt. Rädsla, ansvar för barn, ekonomisk oro, psykisk press och normalisering av våldet gör uppbrottsprocessen svår. Även om utsatta kvinnor behöver bryta upp är det inte lösningen på grundproblemet. Det är inte kvinnan som behöver förändras. Det är de destruktiva männen som måste förändras. Männen måste sluta slå.
Idag på internationella mansdagen lanserar Länsstyrelsen i Kalmar län en kampanj för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jag är glad att vara en av kampanjens ambassadörer. Jag, och många med mig, säger stopp. Mäns våld måste upphöra. Ytterst handlar det om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Som kristen tror jag att människan är skapad till Guds avbild. För mig betyder det att varje människa har ansvar och frihet. Ansvar att leva sitt liv på ett sätt som upprättar andra, frihet att finna vägar att stärka människovärdet.
Självklart är det långt kvar till den förändring vi önskar. Samhälleliga institutioner måste fortsätta identifiera utsatta kvinnor och hjälpa dem att bryta upp från destruktiva relationer. I Växjö stift finns en tradition att biskopen varje år beslutar om ändamål för den kollekt som tas upp i gudstjänsterna på domsöndagen, nu på söndag.
I år har jag beslutat att kollekten ska tillfalla Sveriges cirkaa 200 kvinnojourer genom de båda riksorganisationerna Unizon och Roks. Kvinnojourernas arbete är livsnödvändigt för de utsatta kvinnorna och behöver allt stöd de kan få. Delta gärna i en gudstjänst nu på söndag och ge ditt bidrag.
Också i kyrkan behövs rannsakan och självkritik. Bibeltexter om kvinnans underordning måste förstås utifrån dåtidens kontext. I predikan behöver vi som är präster formulera oss så att kvinnor framställs som fria, likvärdiga och jämställda, med samma rättigheter som män. Kyrkans strukturer behöver belysas och förändras. Vi behöver fler kvinnor som kyrkoherdar och som ordförande i våra kyrkoråd. I kyrkan såväl som samhället i stort behöver vi se, våga fråga och ha mod att agera mot förtryckande strukturer och en förlegad kvinnosyn.
Vi behöver en nollvision för mäns fysiska, psykiska och sexuella våld mot kvinnor. En nollvision som inte bara leder till kortsiktiga åtgärder för att stödja redan utsatta. Vi behöver en nollvision som går på djupet. En vision om att ingen kvinna någonsin ska utsättas för våld. En nollvision där stereotypa könsroller en gång för alla läggs på historiens soptipp. En nollvision som innebär förnyat arbete med grundläggande frågor om kön, normer, inflytande och makt. Vi måste säga stopp. Mäns våld mot kvinnor måste upphöra.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
