Har domstolarna för stora resurser?

Insändare Artikeln publicerades

I härvarande tidning har vi nyligen kunnat läsa om det uppmärksammade fallet där en pensionerad snickare ålagts att böta cirka 10 000 kronor för att han medfört och visat en äldre fickkniv på polisstationen i Växjö, allt i avsikt att få råd av polisen.

Foto: Noella Johansson/TT

Resultatet blev i stället förverkande och åtal enligt knivlagen. Tingsrätten bötfällde sedan mannen enligt ovan, men lät honom få behålla kniven. Och nu ska samma ärende jämväl överprövas av Göta Hovrätt.

Man ställer sig osökt frågan om inte polis, åklagare och domstolar har för stora resurser som kan ägna sig åt dylika struntärenden, som inte medför någon som helst risk eller fara för samhället. Alternativt saknar man helt förmågan att prioritera, eller så väljer man medvetet i första hand enkla ärenden, som man vet att man klarar av utrednings- och bevismässigt. Vad kostar inte detta ärende skattebetalarna då det behandlats färdigt i hovrätten? Eller tar man jämväl också en repa i högsta domstolen innan kostnaderna kan summeras?

Samtidigt med ovanstående juridiska trams kan vi dagligen läsa om inbrott i villor, ladugårdar och skogsmaskiner, som mycket sällan utreds av polisen och mera betraktas som enbart försäkringsärenden. Och i de sällsynta fall man lyckas gripa någon skyldig släpper åklagaren nästan genast densamma. Och ännu mer sällsynt, blir det nästan alltid frågan om häleri och villkorlig dom. Lägg de omfattande resurser, som ägnas åt struntärenden enligt ovan, på den omfattande brottslighet som drabbar gemene man, i stället för åt de juridiska spetsfundigheter som är av intresse enbart för teoretiska och verklighetsfrämmande åklagare och domare.

Olle Nilsson