Länsstyrelsen har tappat greppet
Vattenkraften behandlas som om den bara vore en fråga om vattenmiljön. Men den är viktig för elförsörjningen, främst i södra Sverige, minskar klimatutsläppen med 7 procent, är viktig för vattenförsörjningen, skapar förutsättningar för bad, båtfart, fiske och annan rekreation, vidmakthåller månghundraåriga landskapsbilder och kulturmiljöer. Dessa samhällsnyttor tas också upp i EU:s vattendirektiv artikel 4.3. Att länsstyrelsen som en tvärsektoriell myndighet ska beakta alla dessa områden ser man inget av i artikeln.
Men också inom vattenmiljön är länsstyrelsen mycket begränsad. Regeringens regleringsbrev talar om ökad tillsyn, inte om att förelägga kraftverk med äldre rättigheter att söka tillstånd enligt miljöbalken. De prejudicerande domar länsstyrelsen hänvisar till är omtvistade, de bygger på ett misstag vid miljöbalkens tillkomst. Och allt pekar på att de kommande förändringarna av miljöbalken kommer att ge de äldre rättigheterna rättskraft. Vi noterar även ett ointresse hos länsstyrelsen för miljön, man är så hårt inriktad på juridiken. Vi har exempel där man varit totalt ovillig att diskutera hur en fiskväg skulle förbättra vattenmiljön.
Att länsstyrelsen måste agera på klagomål är självklart. Men man verkar mest använda dem för att starta juridiska processer, inte att undersöka vad som ligger bakom klagomålen. Vi har exempel på att länsstyrelsen efter nio månader ännu inte gjort något. Till saken hör att klagomålet i det fallet gällde låg vattenföring; inte ens för länsstyrelsen torde det vara obekant att det var mycket torrt från slutet av sommaren 2015 och ett drygt år framöver.
Det är svårt att förstå att länsledningen kan ha högt förtroende för de berörda medarbetarna med tanke på den massiva kritik vattenvården utsatts för. Är det så att länsledningen "gått på" vattenvårdens mycket egna tolkningar av ett komplext regelverk och därför tappat greppet om en väsentlig del av sitt uppdrag?
Smålands Vattenkraftförening
