Några hundra kronor räcker inte för att hjälpa LSS-gruppen
Jag blir dock kraftigt störd över att S, MP och V slår sig för bröstet för att de nu genomfört höjningen på 300 kronor och utlovat en skattesänkning på 200 kronor till nästa år. De är alla väl medvetna om att det inte ger LSS-gruppen de goda levnadsvillkor de utlovats av lagen!
Fattigdomen för en stor del av LSS-gruppen har accelererat under senare år, dels på grund av löneutvecklingen och dels på grund av hög skatt. Båda beror på politiska beslut!
På 10 år har löneökningen för de som har garanterad sjukersättning bara ökat med 11 procent. Motsvarande för de som jobbat är 33 procent. För 10 år sedan var sjukersättningen 34 procent av full medellön i Sverige. I dag är siffran nere i 28 procent!
Garanterad sjukersättning är cirka 15 procent av en riksdagsledamots lön och cirka 5,5 procent av Ulf Kristersson lön, av Ebba Busch Thors lön cirka 9 procent.
En normal löneutveckling skulle garantera att sjukersättning i dag skulle vara minst 11 000 kronor och med en normal låglönesatsning över 12 000 kronor per månad. Lägsta lönen på arbetsmarknaden är i dag drygt 19 000 kronor. Dessa siffror kan ni nu själva jämföra med det partierna tvister om som är 9 590 kronor!
Att sedan de med sjukersättning betalar mer skatt än andra med motsvarande låga inkomst, (deltidsarbetare och fattigpensionärer), cirka 900 kronor per månad, förbättrar ju knappast situationen för LSS-gruppen.
Jag måste tyvärr konstatera att våra politiker inte vill följa LSS mål om ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor” utan i stället nu dömer en ännu större del av LSS-gruppen till livslång fattigdom!
Jag kan väl passa på att fylla på att de inte heller följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade i november 2008 och därmed lovat att följa. I artikel 28 i konventionen finns två viktiga skrivningar som handlar om funktionshindrades ekonomi och således har bäring på sjukersättningens storlek:
Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor, och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning.
Sålunda struntar alla våra partier även i FN-konventionen?
Kennerth Björn, ordförande FUB Växjö
