Naturvärden skyddas med ett skoterförbud

Frågan om de svenska reglerna har varit uppe i EU-domstolen då det finns en problematik med att det är ett generellt förbud. Anledningen är att det finns tveksamheter kring att förbudet inte stämmer överens med EU:s krav på fri rörlighet för varor och tjänster. Denna oklarhet gör att myndigheter för närvarande inte bedriver någon tillsyn för att se till att den svenska lagen följs.

Dilemmat med detta är att bristen på tillsyn på vissa håll verkar tolkas som att det är fritt fram att köra vattenskoter var man själv vill.

Det är aldrig bra att ha ett regelverk som inte står på egna ben och som inte går att tillämpa. När jag och mina kollegor från sydlänen träffades för en dryg vecka sedan bestämde vi att tillsammans lyfta frågan till regeringen. Vår svenska lagstiftning behöver harmonisera med EU:s.

I landets sju sydligaste län finns ett antal områden i havet utpekade där vattenskotrar är tillåtna men endast ett fåtal områden i insjöar. Anledning till det är att det är svårt att hitta områden i inlandet som är lämpliga för vattenskoteråkning och att åkningen där oftare kommer i konflikt med natur- och kulturvärden, biologisk mångfald, friluftslivsintressen samt människor behov av ostörda boendemiljöer.

Helgasjön är inte ett område som skulle vara aktuellt att utse som lämpligt för vattenskoteråkning. Området med häckande lom och fiskgjuse och ett omfattande rörligt friluftsliv kring Hissö, Helgö och Kronoberg tillhör länets minst lämpade områden för denna typ av aktivitet.

För att kunna skydda dessa värden har länsstyrelsen precis som i flera andra naturreservat beslutat att förbjuda vattenskoter med stöd av reservatsföreskrifterna. Skillnaden mot det generella beslutet från 1993 är att det går att bedriva tillsyn och se till att reglerna följs.

Ingrid Burman, Landshövding i Kronobergs län