Situationen på Bup får personal att lämna
Jag har som utredande psykolog på Bup i Region Kronoberg periodvis behövt kämpa för att få lov att utreda i enlighet med riktlinjer och klinisk erfarenhet. För ett år sedan fanns mycket bättre förutsättningar för effektivt utredningsarbete. Då hade jag chefer med egen kunskap på det barnpsykiatriska området och tillit till medarbetares kunskap, bedömningar och förslag.
Nu är Bup åter i ett läge där utredningsarbete tycks till om av personer utan tillräcklig barnpsykiatrisk kompetens. För mig är den bristande arbetsmiljön på Bup tydligt kopplad till att medarbetares kunskap och kompetens inte tas tillvara utan snarare verkar uppfattas som hinder. Varningsklockan behöver ringa när det på arbetsplatser med kö till utredning letas konflikter bland personal och fokus hamnar på vilka anställda som går att peka ut som allt för upptagna av arbetsmiljöfrågor och som ”informella ledare” – såsom jag uppfattar sker på Bup just nu. Under min tid som psykolog har fokus på eventuellt informellt ledarskap bara varit aktuellt då det formella ledarskapet har brustit.
Det bästa sättet att uppnå effektivitet i utredning är att låta utredare arbeta fokuserat med utredningsarbete utifrån framtagna rutiner. Barnpsykiatriskt utredningsarbete bör helst ske med stöd av en utredningsadministratör som sköter till exempel bokning och ombokning så att utredare kan ha fokus på patientarbete. Vårdrutiner för utredning utvärderas lämpligen vid behov när utredare bedömer att det är dags. Chefer för utredare behöver antingen ha egen kunskap om barnpsykiatrisk utredning eller inhämta sådan från erfarna utredare. Tillit behöver finnas till utredares bedömning kring vad som behöver göras i enskilda utredningsärenden.
Det är av stor vikt att utredare inte pressas att hela tiden slimma och öka takten. Man kan inte få en timme att gå på 45 minuter. Den utredningsrutin som finns på Bup i Växjö är bra och stämmer väl med rekommendationer för barnpsykiatrisk utredning. Psykiatrisk vård behöver liksom annan vård vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Att ge utrymme åt personer utan expertkunskap på området att ge rekommendationer gällande utredningsarbete försenar bara processer och innebär risk för ytterligare väntetid för barn i kö.
Enligt Sirona AB:s första presentation om Bup i oktober i år skulle till exempel en heltidsarbetande psykolog förväntas hinna ingå i utredning av 150-200 barn per år. Denna siffra korrigerades sedan, men detta är ett exempel på hur svårt det är för personer utan expertkunskaper att göra realistiska prognoser.
Jag själv har när jag haft gott administrativt stöd och också arbetat med en del andra arbetsuppgifter kunnat arbeta med utredning för cirka 40 barn per år. Högkoncentrerade utredningsprojekt kan göras där antalet utredningar ökar – förutsatt att det finns resurser att genomföra detta och att det går att avlasta utredningspersonal från andra arbetsuppgifter. Avsteg från vårdrutiner kan göras ibland – när den kunniga klinikern bedömer att det fungerar och gagnar barnet.
Barn som utreds måste bli levande barn i bedömningar och beskrivningar. I specialiserat utredningsarbete kan man inte nöja sig med att identifiera ett enskilt svårighetsområde såsom ADHD eller autism, utan utredningar behöver ofta vara breda och till exempel inte missa samsjuklighet med annan problematik. Erfarenheten visar att utredningar som inte följt aktuella rekommendationer ofta missar viktiga aspekter av ett barns fungerande och situation. För snabba utredningar blir inte tillräckligt bra och behöver göras om – och då har ingen tid vunnits.
När personals kunskap, erfarenhet och förslag inte lyssnas in riskerar man i stället att förlora utredningskunnig personal – såsom sker just nu på Bup. Att få arbeta på ett sätt som stämmer med ens yrkeskunskap är en viktig del av att kunna ge god vård – och av att ha en god arbetsmiljö. Jag själv väljer nu att inte arbeta vidare på Bup i Region Kronoberg.
Emma Edvinsson, leg psykolog
