"Växjölöftet" lovar verkligen inte gott
Auktorisationsmodellen, ”Växjölöftet” har gjort en marknad av vuxenutbildningen där skolor fått etablera sig och konkurrera om elevpengen. Elevpeng innebär att kommunen ger skolor ett belopp för varje elev, i stället för att tilldela dem en budget. Nivån på elevpengen bestäms av kommunen. På grund av låg elevpeng och för få elever uppdelade på för många skolor blir schemalagd, lärarledd undervisning för dyrt för skolorna att bedriva, så många kurser erbjuds nu endast på distans.
Kvalitativ utbildning med legitimerade lärare och ändamålsenliga lokaler, utrustning och IT kostar pengar. I Växjö kommun satsas det mycket pengar på vuxenutbildning, men då inte på skolornas undervisning, lokaler och utrustning, utan på ”Växjölöftets” administration, kontroll och vägledning. Skolornas enda ersättning från kommunen är elevpengen.
I dag är en gymnasieexamen inte bara en förutsättning för att ta sig vidare till universitetet, utan också, eftersom arbetsgivare ofta sorterar bort de som saknar gymnasieexamen, en förutsättning för att få ett jobb. Växjö har på senare år tagit emot rekordmånga vuxna som saknar gymnasieutbildning, och det är ungefär 1/3 av en svensk årskull som inte tar gymnasieexamen. För många av dessa är kommunal vuxenutbildning enda möjligheten.
Distansstudier passar inte alla elever. Och med tanke på att vuxenutbildningen inte bara har ett kunskapsuppdrag utan också, enligt skollagen, ett medborgerligt och demokratiskt uppdrag och en stor potential att främja integration och social och personlig utveckling, är det dumsnålt av Växjö kommun att inte ge skolorna ekonomiska förutsättningar att bedriva kvalitativ, lärarledd undervisning i grupp. Distansstudier framför en skärm hemma i ensamhet i ett segregerat område främjar inte språkutveckling, social kompetens eller integration och uppfyller dåligt vuxenutbildningens medborgerliga och demokratiska uppdrag.
I stället för att låta eleverna välja bort schemalagd undervisning till förmån för distansstudier borde kommunen styra så att elever som inte jobbar deltar i schemalagd undervisning. En anledning till att elever som inte jobbar väljer distansstudier före schemalagda studier är att det ofta är lättare och snabbare att skaffa sig betyg (inte kunskap) via distansstudier, bland annat eftersom distansskolorna inte kräver att eleverna klarar nationella prov och eftersom det är mycket lätt att fuska. Vidare bör alla som valt schemalagd undervisning samlas på en skola med en lärare, i stället för som nu, spridas ut på många skolor, med följden att ingen skola har tillräckligt elevantal för att kostnadseffektivt kunna bedriva lärarledd undervisning i grupp.
Pengar satsade i skolan är långsiktigt sparade pengar, integrationen börjar i skolan och med språket, och det viktigaste för skolframgång är bra lärare och bra undervisning. Anledningen till att ”Växjölöftet” infördes sades vara att elevens valmöjligheter skulle öka. Nu visar det sig att ”Växjölöftet” har lett till motsatsen: vuxenstuderande i Växjö har förlorat möjligheten att välja schemalagd, lärarledd undervisning i grupp, och dessutom har Växjö förlorat möjligheter att via undervisning i grupp med kunniga lärare höja språk- och kunskapsnivån hos Växjös vuxna och främja integrationen in i den svenska skolan och in i ett demokratiskt, jämställt samhälle.
Catarina Thestrup, lärare inom vuxenutbildningen
