Debatt: Amnesty svarar Bo Frank i böneutropsfrågan

Kränkningar av mänskliga rättigheter kan många gånger betecknas som ”förtryck”, en term som ofta avser att en starkare part orättvist utövar sin makt gentemot en svagare, något som då sker med hjälp av maktbefogenheter eller oberättigat våld.

Att som Bo Frank (M) beskriva den kritik Amnestys jurist Johanna Westeson riktat mot hans partikollega Anna Tenje (M) som ”förtryck” är däremot befängt, ett exempel på hur språket i den offentliga debatten förvrängs efter egna syften. Att en politiker är ”folkvald” gör henne självklart inte oangriplig. Vi har i Sverige åtta riksdagspartier och därtill ett antal mindre politiska grupper på kommunal nivå, samtliga folkvalda och samtliga företrädare för olikartade åsikter. Att dessa inte skulle kunna kritiseras – oavsett om de tillhör Bo Franks parti eller inte – strider mot demokratins idé.

Bo Frank menar att Amnestys intresse för böneutrop i Växjö är lika lite befogat som Sveriges geologers eller fältryttares skulle vara. Det hör till saken att Amnesty sedan åtskilliga år engagerat sig i diskrimineringsärenden av olika slag. Artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter säger också att var och en har rätt att ”utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

Bo Franks parti fick vid senaste kommunvalet mindre än en tredjedel av avlagda röster. Detta till trots menar Frank att han ”vet” vad 95 procent av medborgarna anser i den här aktuella frågan. Betryggande eller enbart tecken på självbelåtenhet?

Amnesty Grupp 24 Växjö genom Ulf Carlsson