Humor och smärta i irländsk uppväxtskildring
Efter barndom kommer uppväxt. Men den stora historien, det monster som vidhäftar den egna privata existensen, dominerar alltjämt individen och familjen. Åtminstone för den irländske författaren Hugo Hamilton (född 1953), som härom året fick berättigad uppmärksamhet för sin finstämda roman och självbiografiska barndomsskildring ”De spräckliga”, med vilken han då introducerades på svenska. Den berättar om lille Hugo och om hur han som son till en tysk mor med färska upplevelser av kriget och en irländsk far – hårdför irisk nationalist med ett ogrumlat hat mot allt engelskt – försöker tackla sin känsla av kulturell hemlöshet genom att mot faderns uttryckliga förbud tillskansa sig det engelska språket.
”Det är sent 1960-tal, och i ett försök att fly undan famljens mentalt tunga arv söker han sin tillflykt till den framväxande rockkulturen”
I den nu på svenska utkomna uppföljaren, ”Sjömannen i garderoben”, får vi följa tonåringen Hugos vidare uppväxt i skuggan av föräldrarnas historietyngda identiteter. Det är sent 1960-tal, och i ett försök att fly undan familjens mentalt tunga arv söker han sin tillflykt till den framväxande rockkulturen och ett tillfälligt arbete som hamnarbetare i Dublin. Men moderns livslånga skam efter de allierades behandling av henne i krigets efterdyningar, liksom begynnande politiska våldsamheter i Nordirland – en konflikt som rentav resulterar i en bitter fejd på Hugos arbetsplats i hamnen – drar ständigt in honom i historiens hoptrasslade garn.
En lika milt humoristisk som smärtfylld roman om kampen för ett liv i egen rätt, bortom historiens förbannelser och politikens krav på uppoffring och representativitet.
