Marie Magnusson: Marie Magnusson: En tystnad som inte bör gå i arv
När barn är bekymrade eller oroar sig för något är det mamma de vänder sig till i första hand enligt Statistiska Centralbyrån. Pappa då? Hur ska han vinna barnens förtroende?
Kanske kan han läsa antologin ”Till min son” av Augustin Erba (red) där mängder av kända pappor skriver till just sina söner. Förmanande ord, kloka ord, sådant du ska bära med dig i livet, min son.
Sportjournalisten Olof Lundh beskriver en tyst promenad i Helsingborg med sin pappa i slutet av oktober 1985. Han skriver om en tystnad som inte bör gå i arv:
”Inte ett ord yttrades. Varken av mig eller av min pappa. Ingen av oss klarade av att bryta tystnaden. Vi promenerade vidare och meter efter meter avverkades och vi var säkert ute i över en timme innan vi svängde höger vid Konsumaffären på hörnet vid S:t Clemens gata och sedan gick till huset i slutet av gatan.”
Episoden har inte försvunnit ur Lundhs minne trots att det har gått 33 år. Efteråt hade han varit besviken och beklagat sig hos mamman över att pappan inte hade sagt något till honom. Tyvärr reddes det aldrig ut, Olofs far är inte längre i livet. Även om pappan hade berättat vad som tyngde honom kanske den då 19-årige Olof ändå inte hade lyssnat på sin pappa:
”Har söner någonsin gjort det?”
Är det något Olof Lundh inte vill skicka vidare till sin son så är det just tystnaden.
Edward Blom varvar mormors kroppkaksrecept med ord till äldste sonen Melchior: ”Jag gjorde aldrig något stormigt föräldrauppror. Ta gärna efter mig där, Melchior! Dina föräldrar är så pass gamla att någon James Dean-artad rebell här hemma skulle bli väldigt problematiskt.”
Studera länge! Läs den klassiska kanonen! (”Kultur är som vin och nektar för själen”) Övervinn rädslan, bromsa i tid när du mår dåligt, undvik äregirighet (”inget kan vara så farligt som makt”) och sist men inte minst: ”Var god”. Skulle Edward ge ett enda råd så vore det detta sista. Var god.
Förra veckan blev det klart vilka som nomineras till årets Augustpris. I kategorin årets svenska fackbok återfinns ”Mammorna” av Alexandra Pascalidou. En viktig bok där läsaren får möta 20 mammor bosatta i Sveriges fattigaste och mest utsatta områden, de som kallas ”No-go-zoner”. Det här är en värld som de flesta av oss bara läser om på löpsedlarna. Det här är mammornas kamp i förorten, mammor som väckts mitt i natten av poliser som berättar att deras barn mördats.
Flera av er var kanske och lyssnade på författaren Mikael Niemi på stadsbiblioteket i Växjö för någon vecka sedan? Då förstår ni varför han vann årets Mickelpris på Berättarfestivalen i Ljungby. En mer komplett berättare finns inte.
