Annons
Tv-recension

Snabbt segerryck förtog spänningen

Näst sista semifinalen. Det börjar dra ihop sig till finalrysaren. Men den här matchen saknade spänning eftersom segerrycket kom redan i starten.
Publicerad 8 februari 2019 • Uppdaterad 9 februari 2019
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Parisa Amiri och Gunnar Wetterberg.
Parisa Amiri och Gunnar Wetterberg.Foto: Bo Håkansson/SVT

Gröngölingarna Parisa Amiri och Gunnar Wetterberg ryckte redan i starten och skaffade sig en betryggande sexpoängsledning. Fjolårsfinalisterna Amie Bramme Sey och Gunnar Bolin körde bort sig fullständigt i geografin. Och de lyckades aldrig hämta sig efter motståndarlagets chocköppning. De var inte ens uppe och nosade på något som skulle kunna ta dem i ledning. Illa, illa. Men de höll i alla fall masken och spelade klart med gott humör. Så i brist på spänning fick vi ändå en timmes god kunskapsunderhållning.

Parisa och Gunnar slog kanske inte säsongsbästa men de var på topp och kommer att vara livsfarliga i finalen. Ett exempel. För att vara totalt ointresserad av England glänste Parisa med understöd av Gunnar inom just det anglosaxiska. Efter att de lite på chans drämt till med Birmingham som var rätt stod det plötsligt 13-4. Utklassning, ointagligt.

Annons

Har något lag haft ett så stort försprång den här säsongen?

Sedan gjorde de ännu ett ryck trots att Parisa blandade ihop Parneviks med Maria och Josef…

Listan var svår. För att inte säga omöjlig. Och onödigt som moment. Det har jag alltid tyckt.

Gunnar chansade trots att han inte behövde och plötsligt stod det 29-14. Det slutade med 33-21. Det närmaste vi har kommit jordskredsseger den här säsongen?

Stort av Amie Bramme Sey och Gunnar Bolin att ändå ta det med ro och inga surar miner där inte. Det var kul och generöst. Eller bara typiskt svenskt?

Ni har väl sett det underbara You Tube–klippet där en dålig förlorare bråkar med Arne Hegerfors (sökord: hegerfors förlorare). Fråga om spanska ridskolan. Den tävlande som svarar fel ger sig inte. Det är underhållande och ibland kan man sakna den typen av okontrollerade utbrott i det så svenskt behärskade ”På spåret”.

”På spåret” 8/2, avsnitt 11.

Musikfrågorna: Bom och bom. Inget av lagen kände till Duran Duran eller Phoenix.

Fredrik Lindström: ”Redan som 17-åring såg jag Judas Priest och Rainbow på Monster of rock utanför Birmingham."

Parisa Amiri: ”När Jesus de vandrade till Betlehem och den skiten…”

Kristian Luuk: ”Nu är det äntligen, jag säger äntligen, dags för listan…”

Fredrik Lindström: ”Det skulle heta byxmyndig i Sverige men det skulle vi aldrig säga i ett familjeunderhållningsprogram.” (om norskans lovlig)

Ledtråd: ”Staden Lyon har kriminellt förflutet.” (floden heter Rhône…)

Annons

Per HägredSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons