Att bli pensionär är att avstå från mycket
Det är ingen avundsvärd situation att bli pensionär ur ekonomisk synpunkt. Ibland kan man få en känsla av att de styrande inte förstår hur vardagen är för äldre och då förstår de inte vad de beslutar om.
Eller kanske tänker de så här, ge pensionärerna så lite pengar som möjligt så vi slipper se dem på kafeér och matställen. Det är bättre att de sitter hemma så vi inte blir påminda om att det är detta vi har framför oss.
Hur ter sig då vardagen för oss pensionärer?
Vi har ju vår pension som är så liten del av vad lönen var så vi får ställa om och börja leva ett helt annat liv. Det blir att avstå från mycket.
Vi har ju högkostnadsskydd beträffande sjukvård och medicin. TACK för det.
Men så en dag vaknar man och ser på sina fötter. Fy sjutton som de ser ut. Nu är det fotvård som gäller. 550 kronor gången och minst 4 gånger per år sa fotvårdsspecialisten. Det blir en kostnad på 183,33 kronor per månad om man slår ut det på ett år.
”Vi har ju vår pension som är så liten del av vad lönen var så vi får ställa om och börja leva ett helt annat liv. Det blir att avstå från mycket.”
Sedan en dag upptäcker man att det är svårt att se texten i boken. Lite huvudvärk också. Vid besöket hos optikern visar det sig att synen blivit sämre på ena ögat och en avsevärd försämring på det andra. Synen försämras i allt snabbare takt när man blir äldre och byte av glas måste ske oftare. Nya glasögon alltså för 7 500 kronor så det blir en utgift till med 625 kronor per månad utslaget på ett år.
Den där förskräckliga tandvärken som inte vill ge med sig. Jag måste till tandläkaren och han måste dra ut tanden. Och tandhygienisten som jag inte haft råd att gå till för jag behövde en ny vinterjacka. Där blev det en utgift till på 9 800 kronor. Jag fick gå hem med en stor utgift till och en tand mindre. Att ersätta tanden är det inte tal om. 816,66 kronor per månad på ett år.
Hur ska detta få plats i en pensionärs budget. Fötter, tänder och ögon är delar av kroppen som hela tiden måste skötas om och underhållas. Det är ett lidande att gå med fotsvamp, knölar och liktornar. Det är ett lidande att inte kunna le och skratta för att det fattas tänder och inte kunna äta den mat man vill. Det är begränsande att inte kunna hålla sig informerad om vad som sker i samhället och att inte kunna läsa en bok och gå över gator med trafik.
Detta måste åtgärdas och då vill jag uppmana pensionärsorganisationerna SPF, PRO, SKPF, SPRF och RPG att agera i frågan. Det är snart val och vi pensionärer är snart 25 procent av väljarna. Kanske är det dags att vi pensionärer skapar en egen riksdagsgrupp?
Ingegerd Gustavsson, pensionär
