Fotbollsdrömmar i Kronoberg
Sverige är ett land som på mindre än hundra år gjort riktig fattigdom mycket ovanligt bland den egna befolkningen. Det lyckades man med genom en urstark industri och en ibland hårdför socialpolitik. Femtiotalets nya jordbruksmaskiner och preventivmedel la grunden för en avfolkad landsbygd och städer som inte präglades av fattigdom.
Men man insåg kanske inte det unika i detta samhällsbygge. Digitaliseringen har dock möjliggjort för andra att göra det. Det finns globalt miljarder människor som skulle få ett materiellt och hälsomässigt bättre liv av att flytta hit. Även fotbollen, den stora världsidrotten, följer samma trend. Skulle man släppa konkurrensen fri finns det väldigt många som skulle kunna tänka sig att spela här.
Det är inte lätt att vänja sig vid att ta globalt ansvar. Har man en småklubb på landet är blicken för det mesta riktad mot division fyra eller tre, inte mot länder i Afrika och Sydamerika. Man ser sig som en del av periferin, en underdog som slår i underläge och därmed har rätt att slå hårdare.
I valet mellan att lägga ned bygdens stolthet och att ta till nya metoder kan man göra olika värderingar. Finns det inte tillräckligt många intresserade ungdomar bör man fråga sig varför och se om man kan göra något åt den saken, eller lägga ner verksamheten. De flesta har redan ett utpräglat köpelag som de håller på, oftast i Premier League i Storbritannien.
Fotboll, särskilt i Europa, har alltid handlat om mer än att se rätt färger klättra i tabellerna. Klubbarna har representerat strävan och längtan hos olika städer, samhällsklasser eller politiska rörelser. De har gett samling och energi åt personer som upplevt att tillvaron begränsats på olika sätt. Ett köpelag ute på landsbygden är för många något av det sorgligaste man kan tänka sig, är det dessutom byggt på uppblåsta drömmar om avancemang och karriär blir det ännu vissnare.
Sverige har en stark föreningstradition där generationer av ungdomar lärt sig samarbeta och ta i. Det finns otaliga vittnesmål från framgångsrika svenskar som handlar om hur de gavs förtroenden i olika klubbar och föreningar. Det gav bredd åt livet och mod att försöka och testa nya saker.
Att utsättas för global konkurrens lär knappast bidra till experimentlusta: några kanske sporras att elitsatsa tidigare men det stora flertalet kommer att hoppa av när de möter även små motgångar. Och så blir fotbollen en angelägenhet för fåtalet. Det är knappast ett föredöme för unga idag som redan sitter still för mycket och ger upp för tidigt.
Men visst vill man ha en levande landsbygd. Det är smärtsamt att se föreningar och butiker stänga igen, kyrkor stå tomma. Om man som utomstående ändå skall våga säga något om Småland och Kronoberg så är det att det var ”gör det själv-andan” som formade denna del av Sverige. Och den borde barn och unga möta i fotbollen.
