Trafikpusslet snart här
Vill man utveckla något i en önskad riktning måste man göra målet trovärdigt. Med Trafikverkets rapport om de kommande tio årens satsningar blir det svårt att acceptera regeringens klimatmål för 2030 som rimliga.
Mest iögonfallande är förstås detta med bensinpriset. Utöver satsningar för att få fler att köpa elbil eller välja biodrivmedel måste bensinpriset höjas till runt femtio kronor per liter för att se till så att fossilutsläppen från privatbilismen minskar tillräckligt mycket för att regeringens mål skall nås 2030. Det vore en brutal omställning för många i vårt avlånga och bilberoende land. Trafikverket gör också analysen att denna klimatomställning bygger på att göra det för så dyrt för fattiga att köra så att de avstår. Redan där anar man att klimatmålen inte är helt förankrade i verkligheten.
Ännu mindre förankrat blir det när Trafikverket konstaterar att denna prispress på bränsle inte skulle behövas om man bara accepterade att man når klimatmålen fem år senare, det vill säga år 2035. Det framstår som en ganska marginell försening i sammanhanget, särskilt med tanke på hur stor del av klimatarbetet som behöver ske i en global kontext. Kanske är det också detta som Trafikverket vill förmedla till sin uppdragsgivare.
Något som däremot står klart uttryckt i rapporten är att Trafikverket anser att det rimligaste att göra de kommande åren är att ta hand om den infrastruktur vi har. Detta istället för att bygga nya höghastighetståg som skall susa förbi landsbygden. Det finns många förbättringar att göra utan att binda upp stora delar av anslaget för många år framöver. Även här handlar det om en positionering gentemot uppdragsgivaren. Höghastighetstågens finansiering har länge varit höljd i dunkel, men stora spann mellan högsta och lägsta beräknade kostnad. Det lär vara lockande att ta Trafikverkets ordinarie investeringsbudget i anspråk för att minska lånandet.
Biodrivmedel är en bra övergångslösning i klimatarbetet, men den kommer att vara bra även om man inte med skatter driver upp bensinpriset till femtio kronor per liter. Det finns en befogad oro kring (se tidigare ledare om rapporten Räcker skogen till allt från SLU) hur mycket biodrivmedel man kan producera utan att konkurrera med andra viktiga delar av klimatarbetet. Exempelvis att byta ut plaster mot träprodukter. Men poängen med biodrivmedel är att de kan pusslas ihop av olika källor. Har man bara seriösa standarder för produktionen kan även mindre verksamheter bidra.
En klimatanpassad trafik kräver pusslande snarare än monolitiska projekt som alla skall anpassa sig till. Höghastighetstågen är en sådan monolit, både vad gäller kostnader och utrymme. Det samma gäller också elektrifieringen av fordonsflottan som fortfarande kräver globala transporter, tillverkning och konkurrens för att bli av.
Det är välkommet att Trafikverket markerar att man skall satsa på underhåll. Förhoppningsvis gäller det också det sekundära vägnätet som kommer att ha betydelse för att genomföra skiftet till förnybar energi.
