”När man inser hur samhället funkar är det svårt att inte bli socialist”

Robert Armblad beskriver sin uppväxt som traditionell arbetarklass. Men det politiska intresset växte fram först under studietiden på universitetet.

– Man hör ett budskap som tilltalar en. Det blev att jag på egen hand kollade in tänkare i den socialistiska traditionen.

Var det självklart att söka inom socialismen?

– Det kom sig rätt naturligt. När man börjar förstå hur samhället funkar, att det kan skilja flera år i medellivslängd mellan Dalbo, där jag växte upp, och Högstorp. När man inser att samhällets makt och rikedom är koncentrerad till en liten topp, när det borde gälla alla. Och när man inser var man själv befinner sig – då är det svårt att inte bli socialist.

Politiken blev på allvar valnatten 2014. Han var med i en diskussionsgrupp på universitetet som höll valvaka och när resultaten började strömma in fattade han ett beslut.

– Jag förstod att de rödgröna inte skulle få egen majoritet och att den organiserade rasismen växte sig starkare genom Sverigedemokraterna. Då kände jag att jag var tvungen att organisera mig för att få en samhällsförändring.

Varför blev det just Vänsterpartiet?

– Jag kunde inte gå med i Socialdemokraterna för de har tagit bort alla socialistiska grundprinciper i partiprogrammet. Då var det Vänsterpartiet som stod närmast mig.

Du gick med i partiet på valnatten och är knappt fyra år senare toppnamn på Vänsterpartiets riksdagslista. Det är en rätt häftig karriär. Hur förklarar du det?

– Vänsterpartiet i Växjö har jobbat aktivt för en föryngring eller förnyelse. Men våra listor baseras på våra interna provval och där hamnade jag rätt högt. Jag blev tvåa efter Eva-Britt Svensson. Det ser jag som ett bevis på att jag har medlemmarnas stöd.

Men du kandiderar bara till riksdagen?

– Personligen har jag valt att fokusera på det mer interna partiarbetet, den aktivistiska mer än den parlamentariska delen av arbetet.

Tror du att du kommer in i riksdagen efter valet?

– Jag tror vi har goda chanser. Målsättningen är att få ökat förtroende bland medborgarna.

Senast Vänsterpartiet hade en riksdagsledamot från länet var 1998, under Gudrun Schymans tid, då Lennart Värmby kom in i riksdagen under en period. Vänsterpartiet i Kronoberg ansågs då vara lite mer höger än sin riksorganisation.

Är du höger eller vänster inom Vänsterpartiet?

– Jag tillhör nog den mer traditionella falangen. Lite mer ”gubb-marxist...” Jag läser gärna CH Hermansson och Jörn Svensson.

När han får frågan om han kallar sig kommunist kommer svaret snabbt: Nej!

– Vänsterpartiet är inget kommunistiskt parti. Och jag själv kallar mig inte det för att man ofta använder ordet fel. Och pratar man inte samma språk så blir det missuppfattningar.

Vänsterpartiet har under de här fyra åren varit stödparti till den sittande regeringen och han tycker att partiet haft visst positivt inflytande i budgetfrågor.

Är du nöjd med regeringen?

– Nej, jag tycker det är en feg regering. De följer inte sina egna kongressbeslut, säger han och tar migrationspolitiken som ett exempel. Han tycker också att man borde stängt Vattenfalls kolgruvor i Tyskland och stått upp för Västsahara, istället för att backa för att svenska företag vill etablera sig där.

Men vad är du mest nöjd med under mandatperioden?

– Reformer som inte går att ta tillbaka. En riktigt stor grej är de tio miljarderna i generella statsbidrag som går till kommuner och regioner. Gratis medicin till barn, höjd ersättning i sjukkassan, höjda bostadstillägg är andra exempel.

Har du någon hjärtefråga?

– I valrörelsen ska vi visa att den politik Vänsterpartiet driver gynnar alla i samhället. Alla behöver en skola som funkar, en sjukvård som funkar, bostäder... även om man som jag bor i Dalbo. Det som ligger närmast mig är utbildningsfrågorna, hur vi skapar en jämlik skola för alla.

Hur gör vi det då?

– En skolklass ska spegla hur samhället ser ut. Så stod det förr i läroplanerna och så tycker jag det ska vara. Det kan man nå genom att ändra upptagningsområdena. Personligen anser jag att det ska vara statlig finansiering av skolan, det ska inte ha någon betydelse om jag bor i en fattig kommun.

Han ser hellre att skolor drivs på intraprenad men stänger inte dörren helt för friskolor.

– Det får gärna finnas privata alternativ. men jag tycker inte att man ska driva en skola för att tjäna pengar på det.

Vad tycker du om religiösa friskolor?

– Skolan är en samhällsinstitution och religionen är en privatsak. Därför tycker jag inte man ska ha religiösa skolor. En god utbildning ska vara målet och skolan ska vara en spegling av samhället, det blir det inte om man självsegregerar genom religionen.

I insändare och blogginlägg talar du mycket om samhällsklasser. Det är inte så många som pratar om klasser idag, är det viktigt för dig?

– Ja, som socialist är det grundfundamentet för hur man ser på samhällsutvecklingen och för att förstå vårt rådande ekonomiska system, kapitalismen.

Vem är proletär idag? Går de här orden att använda?

– Många ord undviker jag av pedagogiska skäl. Om man tittar på klassanalyser så finns en massa mellansteg. De flesta hoppar jag ju – och det gör Vänsterpartiet i partiprogrammet också. Istället pratar man om oss som gör det stora arbetet, den stora majoriteten, och den lilla eliten som tar vinsterna av det som skapas. Det är lite enklare att tala i såna termer.

Vad styr vilken klass man tillhör?

– Rent marxistiskt så är det vilken plats man har i samhällsproduktionen. Jobbar du på golvet, eller äger du företaget. Sen finns det mellanskikt. Som musiklärare tillhör jag väl mellanskiktet.

Om man vill förändra samhället måste man förändra ägarförhållandena, anser han. Lite överraskande lanserar han löntagarfonder – en fråga som var glödhet på 1980-talet– som en väg att genomföra det.

– Det är en snäll, reformistisk variant.

Samhällstrenden är närmast den motsatta, men Robert Armblad tillhör dem som vill återförstatliga järnvägen, posten, apoteket och bilbesiktningen – ”sånt vi måste ha”.

Han tycker också att Sverige ska göra som engelsmännen och gå ur EU.

– Det är ett förvuxet handelsavtal. En kol- och stålunion som man lagt lite lullull på och som gynnar de rikaste.

Feminismen är viktig inom Vänsterpartiet och även för Robert Armblad.

– Det finns en struktur i samhället som håller nere kvinnor och att vara feminist är att vilja få bort den strukturen.

Däremot vill han inte skylla på partiledaren Jonas Sjöstedt för att kvinnorna i partiet inte syns och hörs lika mycket. Det är en kritik som framförts av bland andra tidigare V-toppen Rossana Dinamarca.

– Vi försöker syna oss själva internt, men det blir ett väldigt fokus på toppen och då blir det att Sjöstedt nämns oftare än andra.

Riksdagsposten är ingenting han planerat eller ens eftersträvat. Han blev ordentligt överraskad över förtroendet han fick i provvalet. Om medlemmarna vill att han ska kandidera, ja då gör han det – och försöker göra sitt bästa.

Vad tror du att du kan uträtta i riksdagen?

– Som lärare kanske jag kan vara med och utveckla utbildningspolitiken inifrån. Och att förbättra arbetsvillkoren så att man kan hålla ett helt arbetsliv. Så är det kanske inte för en undersköterska idag.

Varför behövs Vänsterpartiet i svensk politik?

– För att Vänsterpartiet är i nuläget den enda kraften för jämlikhet.